öfrersigt af rikets ständers banks och privatbankernas ställning den ålsste December 1849. (Forts. och slut fr. N:o 78.) Såsom vi redan i förbigående anmårkt, var summan af bankernas upplåningar ifrån allmånheten den 31:ste sistl. Dec. ganska stor, och har den, som sedan 1847 års slut. utan uppehåll jemt tilltagit, under det sednaste qvartalet dkats med ej mindre, ån bko rdr 458,535, hvarigenom den således, såsom tabellen utvisar, sedan den 30:de sistlidne September nåstan fördubblats. De banker, som under det sista qvartalet hafva ökat sina skulder genom lån, ineller utrikes, åro Målareprovinsernas med bko rdr 150,000, Götheborgs med bko rdr 142,035, Östgötha med bko rdr 118,500 och Wermlands med banko rdr 100, 0OO0; Örebro bank deremot har under samma tid, såvidt råkenskaperna utvisa, afbetalt ett den 30:de sistlidne September såsom upptaget angifvet lån af banko riksdaler 52,000. Svårigheterna för privatbankern att kunna med blott egna medel möta anspråken på deras vexlingskassor och allmånhetens ansökningar för diskonteringar etc.; framstå tydligen ifrån den under qvartalet förekomna, så betydligt förökade, upplåningen. Den berättigade sedelemissionen utgjorde för alla privatbankerna tillsammans den 31:ste Dec. 184s149. . bko rdr 14, 469,237, det vill såga: att privatbankernas direktioner kunde, efter lagstiftarens begrepp om såäkerhet för allmånheten, samt beqvämhet för bankerna sjelfva, hafva utslåppt sedlar för bko rdr 4, 200, 700, utöfrer det, som uppgifterna visa, redan var utelöpande sist omförmålte dag. Vi hemstålla till afgörande: om, under befintlige omståndigheter, når rikets stånders bank nödgas att indraga sina sedlar efter en stark silfverexport, och privatbankerna dels innehafva små behållningar af riksmynt, dels göra stora upplåningar ifrån allmånheten, dels finna att de beviljade kreditiven starkt anlitas, dels tvingas att realisera sina råntebårande såkerheter, det finnes någon förståndig eller rimlig grund för en dylik lagligen medgifven ytterligare sedelemission. För vår del kunna vi åtminstone ej inse, att någon sådan grund existerar. Såttet att beråkna den berätligade sedelemissionen år påtagligen falskt, och år det i sanning behåfligt att andra grunder för privatbankernas lagligen tillåtna sedelutgifning uppgöras, ån de nu gållande. Sist församlade rikets stånder yttrade åfven, i skrifvelse, af d. 28:de Juni 18438, till Kongl. Maj:t betråffande privatbankernas framtida upphörandebland annat: att privatbankerna sådana de nu åro sammansatta, utgörande föreningar af enskilda samhållsmedlemmar, icke lem na allmänheten den såkerhet i afseende å fullgörandet af åtagna förbindelser, som hos en medrättighet till kreditsedlars utgifvande tillåten bankinrättning, bör, såsom oeftergisligt vilkor förutsättas, samt, att de i deras nuvarande skick icke lemna de för råttigheten till idkande af en så vidstråckt penningerörelse nödiga garantier;hvarföre rikets stånder åfven för sin del tillkännagäfvo det vara deras tanka; vatt oktroyer för inrättande af dylika banker hådanefter icke böra beviljas-; samt anhöllo: alt K. M. måtte låta utarbeta och för rikets nåstsammantrådande