Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 april 1850, sida 1

2—q c—c— —— Korrespondens. (Forts. fr. N:o ). Från krigstjenst åro studenterne likvål icke befriade. Hår gålla inga undantagslagar, som vid dueller och andra studentförbrytelser. En hvar infödd Preussare, som ej har betyg från andra (nåst den öfversta) klassen af ett gymnasium, måste från sitt 20:de lefnadsår tjena antingen 2 år vid ett infanteri-regemente, eller 3 år vid kavalleriet; derefter står han 2 år i reserven, sedan 5 år i det först uppbudade landtvårnet, sedan 15 år i det sist uppbudade landtvårnet, och slutligen så långe han kan tjena och göra någon nytta i krig, i den s. k. landtstormen. De 2:ne eller 3;ne åren tjenar han hela tiden som soldat, i likhet med våra soldater vid den stående armåen, och erhåller under denna tid klåder, kost och allt, hvad han nödyändigt behöfver, af staten. Men om han äger det ofvanförmålta betyget från gymnasium, så kan han, om han vill, anmåla sig som frivillig. Då tjenar han blott ett år; men måste under denna tid hålla sig sjelf med klåder, mat, logis c. Första I året tjenar han som simpel soldat; andra Å delen af året som vice underofficer och. sista halfåret som underofficer, samt måste vid slutet af sin årslånga tjenstebana som krigare undergå antingen undereller åfverofficers-examen. Studenterna förlora hårigenom ett år af sin studietid. Endast i det fall, hvilket dock oftast förekommer, att regementet, vid hvilket de tjena, år förlagdt i universitetsstaden, kunna de på mellanstunder begagna förelåsningarne och åfven på kammaren något litet idka sina studier. Ingen kan köpa sig fri. Kroppslig svaghet befriar icke heller. 2dra, 3:dje och 4:de året mönstras han igen; men om låkaren då ger det intyg, att ynglingen å år för svag till uthärdande afkrigstjenstens mödor, så blir han åndtligen befriad. Denna inråttning har bestått i Preussen sedan 1809. Förelåsningar bevista studenterna temligen talrikt och. vida mera, ån vid våra universiteter. De åro så öfvade skrifvare, att de på stållet, utan vidare åndringar, kopiera professorns ord. Men det år också låttare att göra, ån hos oss; ty professorerna diktera så långsamt, att en öfvad skrifväre, ganska vål hinner att afskrifva hvart ord. OÖfver hvarje rad eller sats, som dikteras, utbreder sig professorn åfven extra protocollum; men denna kommentar går gemenligen förlorad derigenom, att studenten under tiden år sysselsatt med att afskrifva den upprepade meningen i i kollegiet. I min tanke år detta sått att nöta bort tiden icke godt. Om professorn låt trycka sina grunddrag, kunde både han och studenterna båttre anvånda de trenne qvarter hvilka kallas 1 timma. För kollegier betalas en louisdor d. ä. 5 Th. och 16 gr. Dessa bållas i likhet med de offentliga förelåsningarne på akademien. Hvarje student har en bok, der han antecknar, hvilka offentliga och hvilka privata förelåsningar han bevistar; i —7—