Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 april 1850, sida 1

hvarvid beklasgligen allt för långe reformpartiet haft att kåmpa icke ensamt emot andra partiers opinioner, utan åfven mot sjelfva regeringens och regentens, medför vida större misshag och ofård för de enskilte, som framstå för de nya ideerna och de tidsenliga föråndringarne, ån hvad någonsin revolutionen kunde ådraga dem? Det år höjden af oförsigtighet från vederbörandes sida, att ståndigt låta sina organer föra på tungan dessa beskyllningar mot tesormpartiet, äxensom att läta sina verktyg förfölja enskilte deribland, på ett sått, som skadar deras vålfård eller rykte. Det år genom dessa lågsinnade och långpinande förföljelser emot de offentligt framtrådande reformvånnerne, som de maktegande sjelfve låra folket att fatta sjelfva nödvånsicheten att hellre taga det asgörande steget, det må nu lyckas eller ej; ån att se sina ådlaste söner och landets båsta krafter långsamt nedtryckas och försvagas, under bemödandet för hvad nu mera. enhvar likvål inser vara fåderneslandets högsta vålfårdsangelågenhet. Vi vete rått vål, att åfven detta vårt öppna språk skall misstydas, håcklas och fördömas; men vi hafva trott oss böra uttala denna vår fasta tro, just emedan vi åro dfvertygade om att tidsomståndigheterna göra det till en pligt. ,