Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 mars 1850, sida 1

Ett besök i Stockholms konstverld. Det år för konstvånnen glådjande att nu, sedan revolutioner och oroligheter af alla slag utomlands tvingat våra, till konstens hemland sör långesedan syktade. artister att återvända till säderneslandet, göra en rund i hufvudstadens ateliers. — Brunkebergs hotel bjuder den nyfikna mer ån ett genialiskt måsterverk, och innesluter inom sina murar mer ån en person, på hvilken konstens gudinna slösat sina rikaste gåfvor. Det finnes vål ingen, med något begrepp om artisteriet, som icke på en sådan rund, som jag nu åmnar göra, först styrer sina steg dit, går 3 trappor opp och stadnar vid professor Wahlboms dörr. Den år alltid öppen för besökande och man mötes genast utaf en man af omkr. 38 år, men med grånadt hår och med uttryck af originalite och genie i hela sitt lugna och godhetsfulla våsen. I rummen sinnes hvarken på våggar eller på staffli, mer ån den taflan han arbetar på, ett bevis att det år en stor artist, hvilkens arbeten åro eftersökta. Den tafla, som nu år under verket, år en marscherande kavalleritrupp, för H. M. konungen. Med en anförare i spetsen rycker en trapp ut från ett gammalt slott och marcherar i en strykande skridt öfver en ång. Man ser ett landskap af en leende natur under en klar dag och på afstånd avantgardet, bestående af en korporal och 2 man. Kostymerna åro 1500-talets, men bland håstarne ser man flere af våra eleganta racefsigurer, i en förvånande lycklig blandning af fårger. Kompositionen år högst fullåndad, detaillerna så fint utförda, som någonsin de finaste hollåndska arbeten visa. En man med artistiskt omdöme yttrade om skizzen till denna tasla att den var så genomknådad af snille och finkänsla, att hvilken nu lefvande måstare som helst, skulle ha heder utaf att såtta sitt namn derunder. En håstvån skulle säkerligen båstå, att hvarje håsthufvud på denna tassa år vackrare ån det skönaste fruntimmers. — För 10 år sedan reste Wahlbom från Sverige, som en utmårkt tecknare, men hade då aldrig målat, och år ej mer ån 6