Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 mars 1850, sida 1

stam, hvarigenom i flera familjer d det gamla vendiska eller celtiska blodet uppblandats. För några år sedan gingo de allmänt vid nyår omkring i de rikare husen och önskade nyår, klådda i sin nationaldrågt och talande sitt nationalspråk. Denna sed Törekommer dock nu mera sållan. Såsom ett eget urgammalt slågte betraktar sig likvål den lilla kolonien och år deröfver icke ringa stolt. I Preussen, der man vill nivellera allt och klippa menniskors bildning och seder på samma sått och med samma Tått, som man klipper håckarne i en trådgård eller den ofantliga soldatmassans rockar, vill man åfven förtyska denna egendomliga, lilla folkstam, och håller derföre dess barn en timma långre qvar i skolan, ån de andra barnen. På detta sått tilltuktar man den gamla stammen; och når då dertill kommer de blandade åktenskapen, så kan det icke långe dröja, förrån de mesta och båsta egendomligheterna i lynnet och karakteren blifva utplänade. Sin sestliga drågt och sina politiska råttigheter assåga de sig visst aldrig. (Forts.)