Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 mars 1850, sida 1

efter ett ögonblicks assall återvåndt till sina skyldigheter, borde mera uppmuntras och hedras, än om ingen grumlig bölja rört sig på den lugna ytan. En frihetsanda, som stråckte sig icke allenast till innevånarna sjelfva, utan åfven till de ankommande gåsterne, var rådande på Edshammar, och konvenansens tryckande fjettrar voro derifrån bannlyste. Man gick, man kom, man skiljdes och förenades åter, utan att vara underkastad några anmärkningar. Det stora samlingsrum, som man under den milda årstiden mest begagnade, var, såsom redan år nämndt, den vackra parkanlåggning af vilda trådslag, som begrånsade trådgården och i hvars grannskap den dånande forssen talade sitt våldiga, majeståtiska språk. . Dagen före den beståmda folkfesten hade sällskapet spridt sig mera ån vanligt; majoren och brukspatronen hade företagit en vandring till bruket, der den sistnåmnde gjorde sin gåst uppmårksam på allt, som förtjenade att nårmare tagas i skårskådande, visade åldre och nyare anlåggningar, och omtalade sina planer till manusaktursmidets förbåttrande, med mera dylikt, under det att fru Wejland samspråkade med den vånliga majorskan. Beata, som åtföljt sin syster och de fremmande flickorna på en bergspromenad, återvån