Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 mars 1850, sida 2

borg bredvid Göthilda tagit plats, förrån har slog sig ned på den lediga stolen bredvid dei förras sida och försummade icke, att åberop sig den råttighet, som han genom den blif, vande slågtskapen ansåg sig ega att få bort: lågga den fremmande benämningen. Samtale blef snart temligen ledigt, och vår gode major, som tillhörde det sslags solk, som icke bortspillde mycken tid på onödigt krus och toma komplimenter, hade redan förstått at göra sig hemn astadd. Han hade ett glad och jovialiskt våsende, skämtade med Thor och Svenhorg, och utan att han sjelf visste det, insmög sig ett och annat skrytsamt ore öfver hans Å d. förmyndarebesatining, samt saderliga tånkesått och kånslor för den käre brorsonen. Hans lilla, fula, hopkrumpna gumma, motsvarade fullkomligt den korta teckning Thor af henne gjort. Hon var enkel och vånlig, utan anspråk. Med förstulna, nyfikna dgonkast betraktade Svenborg de båda döttrarna. Marie hade, som vi hört hennes kusin yttra, vid sina trettio år förlorat sin första ,ungdomsfågring, af hvilken spåren likvisst ånnu voro mårkbara. Hennes drag och anletsuttryck liknade broderns, och något slutet, förbehållsamt och afmått utmårkte hennes sått att vara. Bothildas friska, blomstrande, ungdomliga ansigte, öppna och tillgångliga I