Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 mars 1850, sida 2

relsen rufva på anslag rigtade emot allmånna röstråtten och tryckfriheten. Ett attentat emot allmånna röstråtten har den dock nåppeligen mod att våga, huru god lust den ån må hafva dertill. Då skulle en fjerde revolution blifva oundviklig och åfven vara fullkomligt beråttigad. Tidningspressen synes imellertid vara hotad med återinförandet af ståmpelafgiften, genom hvilken åtgård man tror sig kunna tillintetgåra de små demokratiska bladen. Utaf de ultrakonservativa bladen yrkar -Assemble helt öppet på allmånna röstråttens afskaffande och Patrie förer ett ytterst våldsamt språk och manar till kamp emot samfundets fiender. Dessa kraftuttryck ogillas dock af de flesta öfriga konservativa bladen. Flera förnuftiga organer för de konservative, namneligen Courrier Frangais, råda majoriteten att vidtaga kloka och nyttiga resormer, i synnerhet uti sinancielt hånseende, då socialismen snart skulle upphöra att vara farlig. För så vidt resultatet af valen i departementerne var bekant, hade 17 republikanska och 9 konservativa kandidater blifvit valda. -Nationalfåster uppmårksamheten derpå, att de bonapartistiska kandidaterne ingenstådes knappt kommit i betraktande. Vidal, som blifvit vald i Paris, har åfven valts i Elsass samt förpligtat sig att antaga det sednare valet, hvadan omval kommer att ega rum i Paris, då Emil Girardin har stora förhoppningar att blifva vald. Assemblee Nationale af den 16 dennes innehåller en artikel, hvari den namngilver åtskilliga egare af de stora försäljningsmagasinerne i Paris, hvilka röstat på de socialistiska kandidaterne, samt uppmanar i de mest otvetydiga uttryck deras rika kunder bland ordningens vånner att taga sin handel ifrån dem. Denna artikel, som år en uppenbar krånkning af valhemligheten, föranledde i nalionalsörsamlingens möte d. 16 Ferdinand de Lasleyrie att interpellera justitsministern, och han sporde honom, om icke en sådan artikel inåste betraktas som ett försök att våcka hat emellan medborgarne inbördes och olofligen inverka på valen, och om det vore regeringens pligt att förhindra, det icke slika skåndligheter förnyades. Rouher, justitsministern, svarade, att han beklagade denna artikel, men att regeringen alls icke kunde blanda sig i saken. Dessutom, tillfogade han, var denna artikel framkallad genom hätska angrepp från den motsatta sidan, och man kunde icke råkna på någon försoning efter den utgång valen af d. 10 Mars erhållit. Dessa yttranden förorsakade en håftig storm på venstra sidan, och man fordrade att ministern skulle kallas till ordning för visad vanvördnad emot allmänna röstråtten. Presidenten gick naturligtvis icke in härpå. Baroche sökte visa, att artikeln i Assembl6e nationale icke nödvändigt förutsatte en krånkning af valförråttningens hemlighet, då velerbörande sjelfva kunde hafva beråttat på hvem de hade röstat. Interpellationerne hae imellertid ingen vidare påföljd, utan församlingen gick öfver till dagordningen. Undervisningslagen har nu desinitift blifvit antagen med 399 röster emot 237.