Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 mars 1850, sida 1

ningen, att den ene kan vara så god som den andrer. och hårmed tro vi oss, för närvarande ögonblick, hafva funnit den förut omtalade tredje punkten, som söktes, eller det praktiska målet i närvarande fråga; d. v. s. vi anse, det lagstiftaren, långt ifrån att föröka stadganderne, rörande uniformsvåsendet, bör tvertom lemna det fritt för hvar och en, att, alldeles såsom i fråga om dagens olika moder, få, hvad klåderna angår, efter behag utstyra sig inför sina medmenniskor, till dess, åfven hår, såsom i allt annat, den sanna friheten bryter sin våg framåt. Så långe den lagen gåller, att hvar och en embetsman skall, vid alla högtidliga tillfållen samt vid jeystgörias. nytija sin uniform, har den båttre tånkande intet annat att göra, ån lyda; men han sörjer deröfver i sin själ och lyder med smårta. Men så snart hela uniformsstadgan af en kristligt sinnad styrelse göres till en fri sak, deri hvar och en kan vid hvarje förekommande tillfålle fritt få följa sitt behag, (med undantag kanske tills vidare af militårståndet,) så skall man få se, huru de ådlare, de båttre skola skynda att emancipera sig, den ene efter den andre, ifrån uniformens nuvarande tråldomsstadga. Så år friheten, åfven hår, både korrektivet och målet. Huru hårligt! Presterskapets medlemmar åro den kristliga frihetens sjelfskrifne målsmån — år det icke så? — Då borde man vål tro, att de i synnnerhet skulle föregå åfven i denna fråga med både låra och exempel. Sannt år, att vårt lågre presterskap gör det, så vidt lagligt år, och detta lånder presterskapet till heder; men har du sett våra biskopar, våra kapitulares och högre prester, m. sl.? Har du sett, jag vill icke tala om de små stjernor, som stråla med ringare glans, utan om de der stora kraschanerna, den ena på de förnåmligaste biskoparnes bröst midt öfver hjertat, och den : andra bak, på sjelfva prestkappan? Har du sett, huru man, i Guds Faders och Sons och den helige Andes namne, hånger den rika och granna kåpan, samt tiaren, på biskopen, och den guldeller silfverbroderade sammetsmässhoken på presten? Tänk, om vär herre Kristus en vacker dag komme i synlig måtto och ville helsa på sina ombud, de der Gudsmännen, för att se efter, huru de fullgjorde hans vilja; månne han då skulle tycka om de der herrarnes sått att predika den fattige Kristus? Men han skall komma en dag i himmelens sky, — och för honom skola församlas allt folk; och till de onda, till dem, som ej hållit hans bud, skall han såga: Går bort ifrån mig...... Är det möjligt, att någon ånnu i våra dagar på fullt allvar kan tro på statskyrkans förmåga att utvackla sann kristendom, såsom sig borde?