Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 mars 1850, sida 1

jag icke beröm, för det jag fångat upp? frågade Waldenau. — -Och Anglin, inföll Svenborg, -lär icke heller undgå, att af sin mor få beröm för ;hvad han fångat upp. I få ord beråttade bon nu det elaka mötet.-Varen nu snålla,bad Wendela, -och såtten er hår hos mig och smaka på mitt kaffe som jag sjelf kan skryta med år rått godt.— Hon bjöd Svenborg en plats i soffan och Thor en låndstol vid den älskades sida. Föreställ dig Svenborg, sade han med glånsande ögon, når vi en dag i eget hem, sitta vid vårt kaffebord; men den dagen tyckes du vilja aflågsna.— Du har ju drömt en gång, inföll Svenborg, liksom fattad af en osynlig ande, som till henne hviskade olycksbådande ord, -du har ju drömt att ett svalg år emellan oss?— ,Men har du glömt eftersatsen, som jag så många gånger för dig upprepat — om du får en hustru, så blir det hon.— Men Svenborg ser så orolig ut, anmårkte Wendela. —, Ja tant lilla, vi ha fått sten på börda. Det år icke nog med det, som var, suckade hon, och meddelade Wendela den bekymmersamma post, som gårdagen medfört. — För en annan, skulle en dylik förlust vara högst kånbar; men för den rike bruks