Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 mars 1850, sida 1

I fordna dagar var lagmans plats, ej blott vid bordet men ock i rådet, vid Kungens sida. Nu år helt annat. Ej råd finns mera, och ingen lagman, mer ån till namnet. O! Gud bevare för ofård Kungen! Af sorg jag knappast kan mera minnas hvem sjelf jag år. Når jag betånker den långa raden af fordne lagmån, mig förekommer som om den aldrig bordt kunna sluta. Nu år den slutad, och jag den siste. Farvål du tappra Westgötha-folk! I Lumbers dagar Du slogs på heden.