Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 mars 1850, sida 1

man i fredstid allt inslytande på statslifvet och beröfvar den derigenom icke allenast en kraftig drisljeder till uppoffringar, utan försåtter den tillochmed i en fiendtlig stållning till den beståndande ordningen. E. M:t skall såkerligen i nåder medgifva, att detta icke år så, som det borde vara, och att en tidsenlig söråndring i dessa förhållanden bör ega rum. Det kan icke eller undfalla E. M:ts klara blick, att en koncession i denna rigtning skulle utöfva ett högst vålgörande inflytande på den stora massan af samfundet i det hela taget. Införandet af allmån valrått skulle: 1) bidraga till att hos massan ingjuta den sjelfaktning, som afhåller från förbrytelser; 2) dka menige mans aktning för delagar, i hvilkas stiftande den sjelf, direkte eller indirekte, deltagit; 3) försona den mindre lyckligt lottade med sin stållning i lifvet derigenom, att han inom sig kånde och visste, att det icke vore en privilegierad minoritets godtycke, som beståmde hans öde; och 4) hos menige man nedlågga en kraftig drissjeder till efterstråfvande af kunskaper och bildning, för att på ett vårdigt sått kunna beklåda sin plats i samfundet. Derigenom, att man gör alla delaktige i att beståmma råltsordningen, gör man tillika alla ansvarige för, att den icke varit öfverträådd. Men når en minoritet inom samfundet tillskansar sig allt inflytande på statslifvet, måste den älven sjelf försvara den sakernas ordning, som det behagat densamma att införa; ty det gifves intet enda tånkbart skål, hvarföre massan skulle åtaga sig detta försvar. På grund håraf anhålle vi i djupaste underdånighet om, att E. M:t nådigst måtte behaga förelågga det blifvande storthinget en proposition till lag för införandet af allmån valrått hår i landet! (Fortsåttes).