Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 mars 1850, sida 1

Den siste Lagmannen. Imitation efter Den siste Skalden. Hans våxt var kort, och icke böjd af åren I ridstöslar han fram sin bana gick. Se slåttens vindars lek med ljusa håren, men skågg ej finns på fådrens gamla skick. Rakt fram han går, om vågen ån sig kröker; Sin blick han uppåt oftast Trigtad har. I himlen visst en lagsaga han söker, Sen hår på jorden ej finns någon qvar. En hedersman han var och år och blifver, Och alltid omtyckt i kamraters ring. En sådan nu med honom litet drifver, Det går ju mellan vånner ingenting. Må siste lagmannen bli syndabocken För alla dem, som honom föregått; Ty ibland alla fanns vål ej en tocken Med vis inertie till större mått. Du skulle hört, hur långsamt talet flådde Ifrån hans mun, då han på domstoln satt; Du skulle sett den sorg i ögat glödde, Då knappt ett ord hann få det andra fatt. Dock roligast han var då han skull fara Från sista lagmansthinget, som han håll.