Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 mars 1850, sida 2

Insändt. Flere tidningar hafva, i anledning af kapten Adam Cassels död, innehållit artiklar, deri denna håndelse, både i vers och prosa, blifvit satt i samband med och tillskrifvits den omståndigheten, att kapten Cassel kort dessförinnan gått miste om en majorsplats inom det regemente, der han var anstålld. Om detta vore sanning, skulle det ådagalågga en svaghet i karakteren, föga hedrande för den aflidnes minne. Men insåndaren, som år och en långre tid varit boende i samma ort, som den aflidne och, i följd af sin stållning, varit i tillfålle att noga inhemta förhållandet, kånner med full visshet, att underråttelsen om majors-utnåmningen ån icke hunnit ankomma till Cassels flere mil från stad belågna hemvist, då katastrofen inträssade. Enligt de upplysningar, som vunnits genom officiel undersökning, har kapten Cassels dådssått hårledt sig från en till sinnesrubbning grånsande mjeltsjuka (hypochondri), som fortfarit flera månader förut och hvartill, såsom stundom intråffar, någon rimlig grund icke kunnat utletas, enår den aflidne åtnjutit allmån aktning i samhållet, varit i oberoende ekonomisk stållning samt lycklig make och far. Med full kånnedom om förenåmnde förhållande, måste en råttskaffens man med indignation förnimma, huruledes endast det tillfålliga sammantråffandet af omståndigheter kunnat förleda personer att, utan nårmare undersökning, skrifva kapten Cassels död på räkningen af en prejudice i befordringsvåg och att, snart sagdt, såsom hans mördare ståmpla den, af hvilken den ofvannåmnde befordringsfrågans utgång anses hafva berodt. Insåndaren år icke militår, beror icke i något hånseende af den utpekade, inflytelserike förmannen, kånner honom icke ens personligen, år långt ifrån att dela de absolutistiska och de