Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 mars 1850, sida 1

—h—ö ——— föremål för de allvarligaste bekymmer och öfverallt erkännas de såsom ett ondt, till hvars utrotande utomordentliga medel måste tillgripas. Älven hos oss har mycket blifvit gjordt i och för denna sak. En rikt begåfvad man, som kånde kallelse att egna sin tid och sina krafter till bekåmpande af detta onda, har stått fram midt under det allmånna erkånnandet af den öfverhångande faran. Med den båsta vilja och de största anstrångningar har det dock icke lyckats denne man att göra stora framsteg mot sitt ådla mål. Fördomar och missförstånd å ena sidan och otidigt fjesk å den andra hafva hindrande mått honom på hans törnbeströdda våg. Tillochmed de mån, som åro resormens varmaste vånner och som anse sig kallade att arbeta i dess vanskliga tjenst, hafva på det mest otvetydiga sått ådagalagt, att de icke förstå något af hela denna angelågenhet. I stållet för att bidraga till att erhålla ett lagstadgande, som kunde stå vid sidan af nykterhetsreformen och understödja densamma, hafva de, emot sin vilja, arbetat dess vårsta fiender i hånderna. Nykterhetsreformen uppståller en skarp och odfverstiglig gråns mellan tvenne ting: fylleri, och böjelse för starka dryckers förtårande (brikfasdiched. ) Med böjelse för starka dryckers förtårande (Drikfaeldighed) förstår den en moralisk last, som den ösverlemnar åt religionen och moralen att bekåmpa. Med fylleri åter betecknar den det tanklösa brånvinssupande, som har sin grund i fördomar, vanor och villfarelser. Detta utgår föremålet för nykterhetsreformen; allt annat år för den helt och hållet fråmmande. Detta hafva nykterhetsreformens vånner icke förstått, och derföre hafva vi nu ett lagstadgande, hvilket liksom tyckes vara beråknadt på att fråmja dryckenskapslasten. Nykterhetsreformen, en reform, som år beråknad att bana sig våg endast och allenast med andliga vapen och som derföre måste besitta en stor fond af klokhet och ihårdighet, dess verkningar hafva våra lagstiftare icke haft tålamod att afbida. Med ett slag, med ett maktspråk skulle det onda, som brånvinet förorsakar, undanrödjas. Fördenskull utgaf man förordningar, hvilka skulle göra brånvinet så godt som otillgångligt. Men midt under dessa bemådanden har man, thy vårr, icke lagt mårke till nykterhetssakens vårste fiende. Man har för köpmannen gjort det så godt som omöjligt att sålja brånvin och öxerlemnat folkets förseende med denna artikel åt krögarne. Denna föråndring år beklagansvård och står i den mest skårande strid mot nykterhetsreformens interesse. Så långe den fattige kunde hemta sitt brånvin hos köpmannen, njöt han det i allmånhet hemma i sitt hus, omgifven af sin familj, af hvilken han naturligtvis icke blef förförd till ett omåttligt bruk af detsamma. Nu deremot, då han endast på krogarne kan erhålla denna vara, år han biotistälia för alla de frestelser, som nårvaron af vånner —P—L—L—T . — —ö—C— 1 TM 1 2 An? re 1 1.