Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 mars 1850, sida 2

Han reser sig upp med eld — -Se, der! Ha, der! just tre, som jag sade Mot en, som det stolta korstecknet bår I pannan ... nu gåller det, trogna gevär— Och roligt till ögat han lade. En utaf de tre fick sin ranson; Så skjuta vi danske Drenges; Och hade jag ånnu en patron, Så hörde jag grannt på min bössas ton, Att kamraten ej tyskadelänge.-Men löjtnanten der år slemt deran ... Halloh, nu kysser han jorden . Nå, lefve Danmark! hans klinga fann I dden den andres hjerta; får sann, Kraft finnes dock ånnu i Norden. Den tredje, på biedert tyskt maner Han plundrar med hånder flinka. Kom hit, min hjelte, en blixt dig ger Mitt årliga öga, som ljungar dig ner; Kom hit, och stå ej och blinka.Se gyllene korset! . . . slåpp korset, slaf! I röfvarehånder det brånner. Det var kung Fredrik, som korset gaf Den sallne, och det skall med i hans graf, Som redes af kungens vänner.6 Å