hammars halfva bruksegendom såld under vårdet till bruksinspektor Williamson. Råtta förhållandet var endast kåndt af köparen, sålJaren och dennes familj, af hvilken doktor Waldenau nu mera ansågs vara en medlem. Brukspatron på Vramshyttan, och kyrkoherden Anglin hade som vittnen undertecknat köpekontraktet. Senare på aftonen, då de fremmande voro resta, intrådde W ejland i sin hustrus rum, der hans båda döttrar åfven voro. Dessa trodde sig i faderns uppsyn låsa den önskan uttryckt, att få ega några enskilta minuter med deras mor och aflågsnade sig fördenskull. — Nu år jag lugnare, ån jag på Jånge varit, yttrade Wejland sedan de aflågsnat sig. Jag har mot honom, till hvilken jag, enligt samvetets lag, anser mig ega en stor skuld, uppfyllt en pligt, och Gud hjelper mig vål att båra den börda, hvilken blef min lott att draga.— 0, att ej få dela den, suckade hustrun sakta; men tillade högre: -om du åndå finge bibehålla denna lugna sinnesståmning, som du nu synes ega.— -Tro icke det, Cunilda.sade han häftigt. Stunder komma då ingen tröst, hvarken utan eller inifrån hjudesDessa förfår