Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 mars 1850, sida 2

Ludvig Philips quasi-legitima dynasti, eller Louis Bonapartes republikanska presidentskap, hvad kan då hoppas af mån, hvilka ingen styrelseform eller politisk nyans kan förnöja? Hade statsmånnen af den nuvarande konservativa majoriteten i Frankrike menat årligt med Ludvig Philip 1847, så skulle hans monarki stått orubbad. Kunde de mena årligt med republiken och Louis Bonaparte, så skulle republiken och dess president likaledes ega bestånd. Men den konservativa majoriteten menar icke årligt med någonting. Den såtter all ting i fråga, tadlar all ting, ståmplar emot allting och bringar oreda i allting. Den konservativa majoriteten i Frankrike år mera anarkisk och revolutionår ån sjelfva de röda republikanerne. Det är den som föråndrar, den som gör opopulår, den som ruinerar hvarje form och nyans af styrelse och minister, genom sitt hat, sin oårlighet och sina sarkasmer. Den angifver republiken från den parlamentariska talarstolen som en vidunderlighet, men vågar likvål ej uppgifva någon monarki att såtta i dess stålle. Nyligen håll likvål Thiers ett loftal öfver andan i Ludvig XIV:s regering och styrelse, och framhöll den såsom någonting att imitera och beundra! I samma tal brånnmårkte han Amerikanerna såsom ett folk utan någon annan bildning, ån den som kunde hemtas ur tidningar. Dessa tvenne yttranden förestålla endast alltför troget det partis lynne och visdom, för hvilket hr Thiers år chef. Finnes det nu, fråga yi, något möjligt eller tånkbart förfaringssätt, så fullkomligt beråknadt att skapa och fortplanta missnöje och oordning? Hvarje handling och hvarje tal af denna sig så kallande konservatism år en direkt utmaning till en liberal att blifva revolutionår, och till en republikan att föredraga sjelfva anarkien framför desse måns vldehvilka åro så falska, så vacklande, så rinciplösa och till den grad sakna sörmäga att göra det godt år. Ett sådant beteende har följaktligen frambragt sina resultater, och denna form af folkets protest och vedervilja emot ett herrskande system, hvilken brånnmårkes som kommunism socialismen 2) har gjort sådana hastiga framsteg, i Oster, vester, norr och söder af FrankI att styrelsen funnit sig nödsakad att dela landet i några få militårdistrikter, en förberedelse till ett oundvikligt sabelvåldesystem. Vi åro inga vånner af Socialisterna. Ingen kan med mera bedröfvelse och fruktan, ån vi, åse uppråttandet af den råda republiken på Paris och Lyons gator; men det år omöjligt att betrakta liknöjdheten, oförnuftet, principlösheten och därskapen hos de herrskande par(erna i Frankrike, utan att kånna att de hafgjort och alltjemt göra allt hvad i deras förmåga står för att så vål förtjena som framkalla en annan revolution och göra denna grundligare, blodigare och förfårligare ån någon förut intråffad.