Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 mars 1850, sida 1

Hvad kan det vara? (Svenskt original af en Wermländska.) (Forts. från N:o 54.) — -Nej. Svenborg, genmålte Beata med djup öfvertygelse; -jag tror icke att du bedragit dig. Visst fann jag dig barnslig och svärmande, som li en person, den du aldrig sedan du blef fullvuxen sett, kunde skapa dig ett fullkomlighetsid6al, icke egande annan grund för din tro, ån några små håften poesier; men nu, då jag nårmare kånner Waldenau, tror jag honom om mycket, mycket godt.— -Gud signe dig för dessa dina ord!svarade Svenborg och kysste henne. — Ven har du då ingen tanke för den stackars Berndt? frågade Beata med en suck. — -Straxt i början blef jag ledsen; men du skall få se, att han tröstar sig snart.— Du vill så ha det,återtog Beata, och tånkte: ,sållheten måtte göra oss till egoister.,