Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 mars 1850, sida 2

blifva gist med någon af -hennes barn, som hon kallar dem.— Nej knappt nog. En grefve vore det aldraminsta.— vvet du, min kåra Änna, inföll Svenborg, att det år mången bruksinspektor, som jag såtter framför en grefve.— vUppdrag nu en liten teckning af den man, som jungfru Anna beståmt för mamsell Svenborg! Han skall vara grefve, det ha vi hört; men vidare i texten!skåmtade Waldenau. — n lång, vål vext, ljuslått karl, artig mot gement folk; gå hvar söndag i kyrkan; aldrig svårja, utan då det år högst af nåden; aldrig dricka, utom på barnsöl, bröllop och begrafningar; ha mycket pengar; så god, att om hon ville klifva på taket, så går han dit med. Vill hon ha ned månen, så försöker han hemta hit den; om hon såger att korpen år hvit, eller svanen år grön, så undrar han, om icke så år.— ej tack, kåra Anna, den herrn finge du behålla för dig sjelf, eller ock ge den till någon annan; men jag skall undanbedja mig honom.Når Svenborg om aftonen skiljdes vid Thor sade hon: Hvarför följde icke tant Wendela med dig ?