Bore och svenska tidningspressen. (Forts. fr. N:o 48.) Bore såger, att oppositionspressen icke motsvarat sin beståmmelse, att den sej inverkat på allmånna opinionen, att den betraktat publicistkallet som en industri och liberalismen såsom en aflärr; att den sgjort allt för att fånga en publik, men föga att upplysa och förådla densamma-; att den valdrig vågat upptråda i opposition mot dess (publikens?) misstag och onda böjelser, men med omsorg utforskat dessa och hvarje svag sida, för att åfven på den vågen öka sitt inslytande.Men hvad i all verlden kan -Bore mena med alla dessa beskyllningar, hvilka åro alldeles desamma, som man under 20 till 30 år sett i två-enighets-systemets (fadrens och sonens), medelbart och omedelbart salarierade eller uppmuntrade tidningsorganer? Eller har Borer verkligen blott bekantskap med oppositionspressens historia genom dessa officiella, halfofsiciella och ofsiciösa blad, som omtuggat dessa påståenden i flera decennier? Kan -Bore verkligen inbilla sig och andra, att några så kallade oppositionstidningar, blott får det de med den båsta vilja i verlden dag ut och dag in predikade förnuft, dygd, försakelse och vishet, samt med både tramp och ånga sökte inprågla sedolåra och politik, skulle i ett land der hvarken de styrande vilja befordra institutionernas förbåttrande eller i de gamla for