Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 februari 1850, sida 1

har råd att dricka kafle. Det der låter, man kan icke neka det, verkligen bra komiskt. Så förvånande det ån kan tyckas, var det dock en utlännins, som sökte göra landets fåder det förvånda i detta förmynderskap begripligt. I sina anteckningar under en resa genom Sverige och Norrige ådagalade engelsmannen Laing, genom en mycket enkel beråkning, att njutningen af kaffe föll sig långt billigare, ån den af mjölk, och att denna inhemska dryck alltså egentligen var en lyxartikel. En dyrköpt erfarenhet har öfvertygat arbetsklassen om rigtigheten af denna beråkning, och just derföre spelar kaffet nu för tiden en så vigtig roll i den fattiges ekonomi, att det med fullkomlig sanning kan kallas en oumbårlig förnödenhet. Att tvinga den på landet varande arbetsklassen att hemta denna och andra dylika förnödenheter flera mil från sitt hem hos den privilegierade landthandlanden, tjenar derföre blott till att göra den sattiges lefnadsbörda tyngre och sporra folket att dfvertråda de lagar, som lågga det osörnuftiga och onaturliga hinder i vågen för dess utkomst. Då det nu tillika år så långt ifrån att handelsklassen kunde komma att lida någon förlust genom en utvidgad handelsfrihet pä landet, att den tvertom måste vinna betydligt genom den förökade konsumtion, som blefve en naturlig följd af denna frihet — en vinst, som otvifvelaktigt skulle mycket kunna bidraga till ersåttande af den förlust, som enskilte handlande möjligen kunde komma att lida genom liggedagarnes återinförande — så våge vi underdånigst göra oss hopp om E. M: ts nådiga medverkan till åndamålsenliga medgifvanden åt folket i berörde afseenden! (Fortsåttes.)