Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 februari 1850, sida 1

Mera ån någonsin, kånde hon sig besvårad af den hyllning, för hvilken hon var ett ståndigt föremål; men glad blef hon då hon varseblef att icke Jonas sökte något tillfålle att nalkas henne, utan att han i stållet troget fåstat sig vid sidan af en ung mamsell , hvilken, såsom hon sjelf, var dotter af en förmögen bruksegare. Nöjena fortgingo under dessa dagar, och med en verklig förtjusning bevistade Svenborg de tvenne redan omnåmnde konserterna af Ole Bull och den ryktbara madame Bishop. Aldrig i tillfålle att hafva hört några utmårktare konstnårer, och med sitt för allt skönt och hårligt öppna sinne, hångaf hon sig, utan förbehåll, åt stundens tjusningskraft. Når sångerskan från London förtjusade allmånheten med sin talang, satt vår hjeltinna bredvid bergsrådinnan, och nåra henne stod Thor Waldenau, lutad mot en pelare. I detta Ogonblick syntes icke Svenborg hafva tanke sör något af det som omgaf henne; det var vackert att se de omvexlande rörelserna på hennes anlete: först det glada, lisliga uttrycket, leendet, som svåfvade på hennes låppar, når hon hörde den intagande sången rJe suis la Bayaderev etc. och sedan öfvergången från glådje till vemod, vid en hjertgripande skotsk ballad, och når slutligen den fremmande sångerskan på sitt