Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 februari 1850, sida 2

Jet blilvd Sia UllKanna nos engelska 1OIKet. Skeppsrederifrågan. Tidningen -Nytt allvar och skåmtinnehåller den petition uti detta åmne, hvilken asgått ifrån Sundsvall, undertecknad af denna stads samt Wifsta varfs rederier, och oaktadt den i hufvudsaken innehåller ungesär detsamma, som de, hvilka afgått hårifrån, tro vi dock, att den skall låsas med nöje af de i frågan interesserade, hvarsöre vi hår nedan reprodueera densamma. Vi anmårka dock, att den såtillvida skiljer sig ifrån hårvarande rederiers petition, att den ej vidrör tullen å lin. Då petitionärerne fordra tullfri införsel al t. ex. linnesegelduk, synes oss dock konseqvensen fordrat, att rååmnet för detta sabrikat åfven bordt få tullfritt införas, åtminstone för de fabriker, som möjligen skulle vilja inom landet tillverka linnesegelduk. Betråffande obilligheten uti nuvarande tullafgifter å lin hafva vi redan yttrat oss och vilja hårmed endast ytterligare tillågga, att den linsort, som behöfves för en fabriksmåssig tillverkning af segelduk, ej produceras i Sverige, och att således, om regeringen ej anser sig kunna nedsåtta eller borttaga tullen å denna råvara i allmänhet, ingen för den inhemska linodlingen farlig konkurrens ens kunde uppstå, om de fabriker, som ville tillverka linnesegelduk, finge sårskilt tillstånd att under tillbörliga kontroller få tullfritt införa det lin, de måtte behöfva. Utan att anvånda fråmmande, rigtigt behandladt och yattenrött lin kunna nemligen, sör det nårvarande, ej några fabriker för linnesegelduk hår i landet uppkomma, och att nu anlågga sädana, det sörbjuder den höga införselstullen å råvaran. För att gå en medelvåg och göra råttvisa åt alla i lintullfrågan interesserade partier, samt intills detta åmne af af stånderne kommer att behandlas, synes det oss derföre vara låmpligt, att regeringen, om den bifaller skeppsredarnes petition, vidtager den utvåg i anseende till förtullningen af lin, hvilken vi hår ofvan påpekat. Den omförmålta petitionen lyder, som följer: -Stormågligste allernådigste konung! Uti Mars månad år 1848 hafva Sundsvalls stads handlande och skeppsredare hos Eders Kongl. Maj:t gjort underdånig ansökning om nådigt tillstånd att från utrikes orter få till riket tullfritt införa de skeppsinventarier af hvad beskaffenhet som helst, hvilka för hårstådes nybyggda fartygs utredning första gången erfordrades. Ehuru E. K. M. ånnu ej sunnit för godt att till denna underdåniga ansökning lemna nådigt bifall, har dock, enligt 13 F af underråttelserna om verkstålligheten af den utaf E. K. M. under den 4 December 1848 utfårdade tulltaxa, med bibehållande af förut gållande föreskrift, att slöjdvaror, eller fabriks-, handtverkerioch manufakturvaror, i tulltaxan ej specificerade, hörande, såsom inventarier, till fartygs byggnad, tackling och utrustning, men ej hånföriiga till husgerådssaker eller beklådnadspersedlar, finge i allmånhet införas emot tull, beråknad till 10 procent af vårdet, och att då sådane artiklar ej tillverkades inom riket, eller om de derstådes till mindre godhet åstadkommes, eller icke utan hinder och tidsutdrågt kunde erhållas, 1 samma singe, efter serskild anmålan hos E. M:s och rikets kommerskollegium, såsom för redskap år stadgadt, införas mot en tullafgift, uppgående till fem procent af vårdet, den brö män blifvit förunnad egare af sartyg om minst 40 låsters drägtighet, som vid svenskt skeppsö