Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 februari 1850, sida 1

— — ———————— — bu år alltid så burdus, min kåre gubbe, förebrådde honom bergsrådinnan. -De herrarna, de herrarna åro så litet delikata. Är det intet sannt, min sötaste Svenborg?— -Såg nej, Svenborg lilla! bad Jonas. — Vi ha fått en stor sorg, yttrade bergsrådinnan, i det hon förde handen mot ögonen. — -Kåra mamma, inföll Jonas, inbilla ingen menniska att man sörjer en gammal; utlefvad mor!— AJo, jag sörjer henne, så långe jag lefver, afbröt hon håstigt, och hennes dgon fuktades verkligen. — ÅHar du pepparot i nåsduken? frågade mannen mycket allvarsamt. — DPu år horribel, utropade bergsrådinnan, fårdig att förlora tålamodet. Föråldrarna ha efter gumman mormor; förklarade Jonas för Svenborg. ärft 100.000 riksdaler. Det år ju en Försårlig 8018? — En föraktlig blick var Svenborgs enda svar. — Missförstå mig icke, min vackra, söta Svenborg, bad Jonas.Visst skulle jag sörja, om min far eller mor doge, fast, gudskelof, hvarken jag eller mina systrar kommo att lida nåd; men ingen af dem år åttio år