Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 februari 1850, sida 1

Engelska och ryska politiken. Underråttelsen om engelska flottans operationer mot konungariket Grekland kom helt oförmodadt till Europas öron; man kånner ånnu icke rigtigt, hvad saken har att betyda, och hvad Englands afsigt år. Det tyckes, som om äfven kabinetterna på kontinenten icke blifvit i förvåg underråttade om engelska regeringens ordres till amiral Parker; åtminstone för presidenten Bonaparte var underråttelsen om blockaden oväntad, ty han har i tydliga ordalag förklarat sitt missnöje öfver, att England, franska regeringen alldeles ovetande, tagit ett sådant steg. De skål, som angifvas, för blockaden, åro af den beskaffenhet, att de med flit tyckas vara beråknade att få gålla blott såsom svepskål och påpeka, det engelska regeringens afsigter åro helt andra. I Europa finnes för nårvarande blott tvenne makter, som hafva en sjelfständig politik. Dessa makter åro England och Ryssland. Det förra år i nårvarande stund representanten för folkfriheten; det sednare har alltid varit absolutismens målsman. Österrike ligger helt och hållet i armarne på Czaren, Frankrikes egenkåre president, smickrad af czarens handbref och måhånda åfven dårad af förespeglingar om en kejsarekrona, tyckes åfven vilja nårma sig Ryssland så mycket han vågar, och Preussen, som fruktar Rysslands öfverhandtagande inflytande och den engelska liberalismen lika mycket, våger mellan båda. Då blockaden af de grekiska hamnarne blef bekant, höjde en mångd tidningar genast klagorop öfver den starkares missbruk af sin makt mot den svagare, öfver Englands kaparelust och begår att blifva allrådande i Miltiades och Leonides fosterland, samt angåfvo såsom det egentliga motivet för blockaden Engelsmånnens afund öfver Grekernas uppblomstrande sjöfart. De, som påstodo detta, trodde det blott till en del sjelfva. De voro till stårre delen den ryska politikens organer, och deras skyldighet var således att klandra ett steg af England, hvilket efter all sannolikhet åsyftat ingenting mer och ingenting mindre, ån en allvarlig demonstration mot Ryssland nårmast med anledning af den turkiska frågan. De hafva icke klagat dfver den starkares missbruk af sin makt mot den svagare med anledning af 2:ne stormakters afsigt att krossa Vilhelm Tells och Arnold v. Winkelrieds fosterland. England år frihandelssystemets representant. Icke blott dess nuvarande yhiggminister år tillgifven frihandeln; omröstningarne i parlamentets båda hus hafva visat, att åfven detta vill uppråtthålla nåmnde system, och, hvad som år ånnu vigtigare, engelska folket har genom talrika möten, der resolutioner i frihandelns anda, fattats, visat, att en stor majoritet i landet år tillgifven den nya sakernas ordning. Anhångarne af det ryskdsterrikiska förbundet eftertrakta ingenting mindre. ån att 2 ———— AA 2 NDND AL