Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 februari 1850, sida 1

det ena brefvet efter det andra anlånde från bergsrådets, med påminnelser om det gifna löftet. — -Ack, om Beata ville resa! sade Svenborg. — -Nej, Svenborg, svarade hon, allt annat du ber mig om, men icke detta.— Har du ingen lust att bevista marknaden i Carlstad? frågade hon leende. Hvem vet om du ej der kunde göra din lycka?— Det finnes blott en lycka, som mitt hjerta åstundar, svarade Beata med en suck, och den finnes hvarken på Carlstads marknad eller på någon flåck i hela vida verlden, att erhålla för penningar., Gynnad af ett klingande slådföre, reste Svenborg, kort efter julhelgen, till den stora staden, och aldrig såg man en ung flicka, med mindre böjelse företaga en fård till nöjenas hemvist. Föregående vintern hade hon med lif och lust tillbringat ett par veckor i provinsens hufvudstad, men nu var det med ett tungt hjerta, som hon nalkades stadsportarne. Hon kånde en svår tryckning för sitt bröst, brast ofrivilligt i gråt — hvarföre visste hon ej sjelf. Det rika bergsrådet egde ett vid stora tor