Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1850, sida 2

inom provinsen aflågsnare orterna. och i följd deraf var han sållan hemma; men når det intråffade försummade han icke att förnya de kåra besöken på Edshammar. För honom egde det ett outsågligt behag att, på sina vandringar i och kring smedjorna, lyssna till dånet af hamrarnes slag, skäda skenet af det röda, 8 glödande jernet, och betrakta den lifliga rörelsen bland de muntre, idoge arbetarne. Under dessa vandringar, uppstod mången poetisk tanke; han lårde kånna folkets lynne, bruk och seder, och den romantik, som man i bergsbons lynne oftast finner, anslog hans eget romantiska sinne. Månget barndomsminne, förbleknadt af åren, framstod nu i bjerta fårger för hans inre blick och talade så vånligt om det tidskifte, som i en mognare ålder blir oss dyrbarast. Förhållandet mellan Waldenau och Svenborg antog en egen karakter, och endast de sjelfva, fastån icke ett ord, som ej alla kunnat höra, mellan dem blifvit vexladt, anade det samband, som redan förenat deras hjertan. Då Waldenau var på Edshammar, talade han icke mera vid Svenborg, ån vid någon annan; men det var hennes högsta fröjd, att, under det hon satt tyst vid sitt arbete, följa gången af hans och hennes fars innehållsrika samtal, hvilka på hennes sinne hade