Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1850, sida 2

Insän dt. Svar på tal uti en insänd artikel, införd i Handelstidningen den 12 sistlidne Jan., och underlecknad Halare af all afund och (allt?) orättvist klander.En långre tids frånvaro från hemmet i en ort, der Handelstidningen ej varit tillgånglig, har vållat dröjsmålet med detta svar. Om författaren tror sig, genom den långa tid han haft sista ordet, hafva besegrat insåndarens opinion, har han således mycket misstagit sig. Att den ropartiskes framstållning om befordringssystemet inom svenska armen -andas håtskhet och afund år en oråttvis beskyllning, som, åtminstone hvad det förra betråffar, med vida mera skål kan tillåmpas på asundshataren. Trogen sin princip att låta fakta tala och undvika alla stötande uttryck går ins. att besvara artikelns innehåll. Nödvändigheten att herrar Nordin och Lovn skulle, i ett skutt, befordras till öfverstar i armåen, kan ins. ej inse. Den stora vådan, att en rysk gardeskapten skulle i rang stå framför Sveriges och Norriges förenade konungarikens representant i Petersburge, var ju förekommen derigenom, att hr Nordin förut var kammarherre och således innehade ungefår lika rang som före sin militåra befordran. Ingen sådan våda hade man heller hört omtalas från Washington, der hr Nordin förut representerat samma riken. Herr Lovån har troligen, i egenskap af chef för komandoexpeditionen, generaladjut:s rang lika vål som chefen för kansliexpedition. Om så icke skulle vara, vore en anmårkning mera att göra. Om -hataren af all afundville, vid lugnt sinne, låsa om den sopartiskes-sartikel, skulle han såkert inse att det ej varit hr Sandels besordren till öfverstelöjtn. vid lifgardet framsör herr Oxehufvud som anmårkningen gållt, men deremot det att den förre några månader förut blef förbigängen till samma majorsplats, som han sedermera erhöll. Ins., som känner hr Oxehufvud just sedan hans tjenstgöring vid artilleriet, delar deremot den öfvertygelsen, att han nu kan anses nog belönad. Huruvida en majorsbefattning kan anses som en ansvarsfull plats lemnar ins, derhån, likasom huruvida det ej inom Nerikes regem. eller hela fördelningen fanns någon åldre majorshandidat, utan att en löjtnant vid gardet dertill måste besordras, men tror ingendera delen. bet var så mycket större synd att taga bort hr Sandels från gardet, då samma regem., efter hvad insåndaren nu hår, önskade sig samma löjtnant till chef vid blifvande vakans. Hvad grefve Sandels gjorde för storverk på Fyen, har den opartiske svårt att vgöra sig förtrogen med då han, och troligen många med honom, derom ej hårt något och hvarom artikeln ej heller nu upplyser. Att svårdsorden ej blifvit utdelad i tur efter ålder inom hela svenska armåen har ins. ej påstått, men påstår nu att detta vore det billigaste. Anmärkningen gållde naturligtvis den obillighet att fast befordran erhållits till major af en ung officer, denne, straxt derefter,