Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1850, sida 1

— -Hvad såg du? frågade modern darrande. — En hvit gestalt, med lykta i hand, som ifrån Williamsons byggning sprang på andra sidan om stora huset, åt trådgården till.— Det var någon af pigorna, du såg,yttrade Wejland. — 0, nej, nej,anmårkte Beata, hoad kan det vara; som stör friden hår?— Det år såkert någon lefvande, inföll Svenborg. Pappa! år det någon, som har ondt i sinnet till oss? frågade hon vidare. — yIngen, så vidt jag vet, svarade han allvarsamt. -Ett rent samvete, tillade han, i det han nåstan omedvetet förde handen mot sitt bröst, fruktar hvarken lefvande eller dåda. Beata brast i gråt, och i det han sakta förde henne undan, frågade han med stark tonvigt: Hyser du någon misstanke mot din tar — Nej, o nej! Nu hörde man Williamsons steg i salen och häftigt intrådde han. Besitta!utropade han, :det år ock f—n till historier. Hon försvann, som om hon nedsjunkit i jorden.— Man hade emellertid tagit in ljus och nedsläppt rullgardinerne. — Hvad du ser blek och förstörd ut, yttrade fru Wejland. — -Gör jag det? frågade Wil