Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1850, sida 1

ning dertill; men under den korta tid, doktor Waldenau varit hår på orten, har han gjort sig allmånt ålskad och vårderad. Hvarföre skulle icke jag, som alla andra, ha råttighet att inse hans vårde?— Han tar inga penningar af fattiga — år det så du menar? Det gör sållan någon låkare, att börja med.— Hvar nöd och elånde finnas, dit går han okallad, genmålte Svenborg. — abDå har han åtminstone hår vid bruket ganska litet att göra. Ty hår finnes icke någon nåd och elånde. Under detta samtal hade jungfru Anna aflågsnat sig. — -Besalla pappa och mamma att vi skola taga in ljus? frågade Beata. — Å nej, icke ån, svarade fadern. Vi ha dubbelt ljus genom månen och brasan, som ånnu icke år utbrunnen.— Men se, utropade Beata håftigt, 4se, se, der går den. — Hvem menar du? utbrast Williamson och sprang till fönstret. . Om det år hin onde sjelf, tillade han, så skall jag hafva honom fast och i minuten var han borta. — Pappa!hviskade Beata, i det hon lutade sig mot faderns knån. -O, min far, hvad år det?