Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 februari 1850, sida 2

—— AE — FE terna. på de sednaste dagarne, sade han hafva från regeringens sida steg egt rum som retat folket. Man har låtit fålla alla frihetstråd. Man försåkrar, att i dag blod flutit: Rouher, justitsminister: -Upphetsningen har allaredan lagt sig; inrikesministern och polisen hafva tråflat ätgårder deremot.Lasteyrie, ehuru tillhörande majoriteten, tadlar i skarpa ordalag regeringen för dess handlingssått med hånseende till frihetstrådens fållande. Församlingen åtskiljdes i stor uppständelse. Monitören af d. 5 har följande beråttelse om oroligheterne: I går morse framkallade en tillfållig omståndighet någon rörelse i ett af de folkrikaste qvarteren i Paris. En brolåggare hade stållt en kårra med sten på platsen S:t Martin, nåra vid frihetstrådet. Trådet hörde icke till dem, som skulle fållas, men denna kårra gaf anledning till det rykte, att trådet var hotadt, och straxt församlades en del arbetare på platsen. Man uppslog plakater, hångde demagogiska emblemer på tråden och utstötte upproriska rop. Cirkulationen blef afbruten, och invånarne försattes i den allvarsammaste fruktan. Åuktoriteterne nödsakades att gå emellan. De stötte på svårigheter, då de ville skingra folkmassorna i och bredvid gatan S:t Martin. Motståndet antog småningom en allvarsam karakter. Bland mångden sågs flera bekanta upprorsmakare. Ett betydligt antal stadssergeanter fick order att skingra hopen; de gjorde det utan att bruka sina sab lar. Dock öfverföll en del med yxhamrar och påkar bevåpnade mån några af sergeanterna och sårade dem; en sergeant måste då bruka sin sabel och angriparen erhöll ett dödligt hugg eller stick. Rörelsen varade till kl. 10 om astonen, men trupperna blefvo straxt uppbådade, och deras fasta hållning, i förening med auktoriteternas moderation och befolkningens goda anda hade till följd, att det genom straffvårda åggelser förförda folket vånde tillbaka till ordningen. Klockan 10 hade grupperne glesnat och visade inga siendtliga afsigter. Lugnet skall varda upprätthållet i hufvudstaden.Ett rop, som man ofta vill hafva förnummit under oroligheterne, var: -Lefve den nya republiken!Den 5 om morgonen var uppslagen följande proklamation från inrikesministern till Paris innevånare: Enligt ett rundbref från polispresekten, hafva flera frihetstråd blifvit fållda i den offentliga cirkulationens interesse. De andra frihetstråden har man respekterat, och de skola blifva stående. Skulle de imellertid föranleda oordningar, så skall man straxt låta taga bort dem. Regeringen litar på parisiska befolkningens sunda förstånd och fosterlandskånsla.Denna proklamation hade blifvit beslutad och antagen i ett vid midnattstiden hållet kabinettsråd, i hvilket Louis Bonaparte sjelf presiderade. Det kom icke till nägon vidare konslikt den dagen. Talrika solksamlingar stodo i gatan S:t Martin, och i skymningen hörde man oftare marseillaisen och lefverop för republiken. Tvenne linieregementer ankommo till garnisonens förstärkning. Kl. 4 red general Changarnier, beledsagad af ordonnansofsicerare och dragoner, genom staden. Kl. I 12 på aftonen var hvarje tecken till någon rörelse försvunnet. Changarnier hade åter upphåft den order, som höll en del af trupperne under vapen. Bulevarderna hade åter sitt vanliga utseeude. — 248 individer hafva blifvit håktade, och bland dem låra 200 vara benådade Juni-insurgenter. Köl. Zeit. meddelar följande från Paris för den 6 dennes: Allt itrån kl. 11 på förmiddagen hafva äter uppstått folkskockningar vid porten St. Martin, enår många arbetare hafva lemnat si