Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1850, sida 1

tens rum, men så svag brukspatron i öfrigt synes för honom vara, så skedde dock icke detta. Hvad tror moster (nu vånde han sig till Wendela) om spökeriet på Edshammar?, — lag vet icke hvad jag skall tro. Huru dermed förhåller sig, vet Gud allena.— -Att det finnes gemenskap mellan andeverlden och vår verlds innevåre, har jag hört många lårda såga, inföll fru Kron. — ÄI det fallet, menade Thor, -tror jag att de lårde och olårde veta lika mycket. — Eftter ett liteb uppehåll fortfor han: -Tvenne personer finnas på Edshammar, hvilka hvar på sitt vis vunnit stort insteg, — jungfru Anna, och bruksbokhållare Williamson. — Den förra, svarade W endela, rår en gammal trotjenarinna, som redan då, når brukspatronen gifte sig, kom i deras hus. Hon ålkar sitt husbondefolk med verklig hångifvenhet, och på den råkningen förlåter man henne, att hennes ord icke alltid åro så honungssöta. Och hvad Williamson beträssar, så har brukspatron, sedan han var fjorton år, hyllat sig om honom.— -Hvarifrån år han 2— hrån Philipstadstrakten,upplyste Wendela. Föråldrarna voro fattiga, och når han fyllt fjorton år, antog sig brukspatron honom,