Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1850, sida 1

om jag träflat dem ensamma. Bergsrädets samilj var ett tråkigt herrskap.— -För en liten stund, svarade Wendela -sörefalla de mig ganska roliga, hvar och er i sitt slag. — Roligalupprepade Wildenau, under det att ett sarkastiskt löje drog sig kring munnen. — -Ja, det år mitt allvar; en hvär af dem har något egendomligt, dem serskildt tillhörigt, som gör en liten brytning i det hvardagliga lifvet. — -Moster sjunger kanske, som det står i den gamla visan: -Variatio dilectat, tånker jag, genmålte han glådtigt och tog hennes hand. Förlåt att jag skåmtar, men det år en brytning i det hvardagliga lifvet, tillade han med en skålmsk blick. — -Ja, det kan så vara och år ganska g godt i sig sjelft; men umgångeslifvet behöfver en liten krydda, och då möter jag heldre dem, som äro originaler eller karrikatyrer, huru man vill bedöma dem, åro de många, som marschera efter samma takt, och icke tala om något annat, ån våder och vind, med mera dylikt. — vBergsrådet talade visst om våder och vind. Hörde ej moster huru jemmerligen han klagade öfver torkan?