Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1850, sida 1

— — — —j— såsom gifvet, att kommunernes beslutande råt icke stråcker sig till rått, att, på smyg-riksdagar, upphåfva, ändra eller bryta statens lagor, utan kommunerne måste, i sina beslut hålla sig inom sferen af allmån laglighet. annat fall vore vål stadgadt, att, då dylikt ofog åsyftades, så skulle i kungörelsen on ståmman inflyta t. ex. Vid denna sockenstämma förekommer fräga om brytande af så vål grundlag, som allmån civiloch kyrkolag, samt stadens privilegier, hvarföre församlingens ledamöter uppmanas att sig mangrannt infinna. Folket skulle nog då komma för att försvara sin frihet. Och hårmed torde denna invåndning vara sullkomligen besvarad. Huruvida domkyrkosörsamlingens presterskap kommer att, vid den nu bå våren instundande båsköreinsamlingen för är 1849 vinna eller förlora, sedan församlingens ledamöter redan en gång förut under året 1850 påskören erlagt, detta visar sig vål i sinom tid, och derest så illa skulle åtbåra, att de vanlige frivillige gäfvorna då utginge med endast hålsten af det förut vanliga, eller kanhånda blott med det lagliga minimum, så förmodar jag, att tillstållarne af anachronismen — benåget fylla bristen. Angående orsaken till en ansökning om päskörens föråndring, från frivilliga och glade gåsvor, till, efter taxering, exekutiva utskylder kan något mera rörande VI icke sågas, ån dels, att då presterskapet sjelft, hvilket annars plågar vara så fårdigt att proponera konventioner till högre belopp, hårvid icke visa sig såsom sökande, hela tillstållningen, af hvarje sundt omdöme, icke kan anses hårflyta från annat ån, lindrigast sagdt, otidigt fjesk och opåkallad bestållsamhet, — dels att, om den nu hos Gud salige, i lifstiden gudsmannen, siste verklige domprosten i Götheborg hade lefvat så hade han helt såkert afvisat den nu genomdrifna åtgården med skriftens ord: Jag söker icke edert, utan eder! Sörjer icke för morgondagen, men ser uppå foglarne under himmelen, dem eder himmelske fader föder J vanartige barn!Öfver vanarten undrar jag icke. Jag undrar blott sluteligen, med hånsyn till det pätageligen mest oråtta i denna sak, om icke någon af stadens tvenne högste åklagare komma att beifra ofvan anmärkte borgmästares och råds embetsmissbruk, att, under hotelser al ståmmoböter och utmåtning, lågga otidig skatt och tunga å konungens undersåter. Går detta onåppst för sig, så kan hvad som helst göras hådanefter; och mycket år då ej atttro på såkerhet till egendom i den goda staden Götheborg. Åren ÅÖÅXEASVVVVQVQVVV AA TT TEEEEEEREEEE