Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1850, sida 1

—— WWFF I Unföres på begåran. Beskattningen för aflöning af domkyrkoförsamlingens presterskap. En upplysare, eller måhånda råttare sagdt, beskedliggörare, har, i G. H. o. S. Tidning Jör den 15 Dec. sistlidet år, låtit införa en artikel under ofvanskrifne titel, ehuru öfverskriften fast heldre bordt lyda: Specisikation öfver den oråttvisa, som, genom nya beskattningen för aflöning af domkyrkoförsamlingens presterskap, blifvit mot församlingen utöfvad.Jag vet, af gammalt, hvad påpekning af det ruttna i samhållet plågar utråtta. Det år också icke under hopp, hvarken om råttelse i den nu begångna, ej heller om förekommande af framtida orättvisor, som Jag kånt mig kallad, att från en annan sida ån beskedliggöraren, sör ahmånheten belysa ifrågavarande beskattningsårende. Han har visat den gråa sidan. Det må då vara min lika stora råttighet att visa den svarta. Någon ljus sida eger saken, mig veterligen, icke. Kongl. Maj:t har vål, under d. 27:de Juni sistl. år, stadfåstat socknestämmo-besluten derom, att de så kallade påskören, från den I:ste Maj 1850, skulle upphöra och utbytas mot en beståmd, qvartalsvis utgående, aflöning till presterskapet, men Kongl. Maj:t har deremot icke stadfåstat socknestämmobeslutet af den 20:de September sistl. år, hvilket beslut, enligt hvad ses kan af de utaf borgmästare och råd i Götheaorg, för år 1849 utfårdade debetsedlar örer kronoutskylderne, haft till följd, att 2,556 svenske medborgare blifvit förssåndigade, vid påföljd, för urakllätande af föreskrifven besalningstid, den siste Januari detta år, af ståmmoböter, enligt K. M. nåd. förordning af d. lö:de Juli 1841, samt utmåtning, inbetala en skatt, hvilken, efter svensk lag, icke år exekutiv, eller kan af domstol den skattskyldige till betalning ådömas förr, ån ett år och tre månader efter den tid, på hvilken den nu blifvit ur menighetens fickor annammad. — Enda skålet för det olagliga beslut, att taxeringen skulle ske så tidigt, att beloppen af 1850 års presträttigheter kunde blifva uppförde på 1849 års debetssedlar, har beskedliggöraren angifvit vara det, att kyrkorådet ej måtte såttas i nödvåndighet att upptaga lån. Kyrkorådet vid Götheborgs domkyrkoförsamling och pluraliteten af församlingens vid sockneståmman den 20:de Sept. sistl. år nårvarande ledamöter, samt deras uttolkare, åro alltså besatta af den högst befångda öfvertygelse, att, vid valet emellan brytande af samhållets lagar, och upptagande af ett mindre lån, den förra utvågen bör företrådesvis vidtagas. Då sorgbetygelse icke blifvit undanbedd, så beklagar j jag högeligen en sådan öfvertygelse. Hvad samvetsjemnkningen i uttaxeringen betråffar, så kan derom ej mer få sågas, ån det, att nåppeligen 15, af de i högsta klasserne taxerade 498, skulle vilja byta, jemnt åtminstone, samveten med de taxerande. Af 1849 års Septembermån kan skenskåliden invåndas, att de från sockenståmma frånvarande få åtnöja sig med de nårvarandes beslut. Att följden blifver sådan lårer, ty yärr, ock intråssla. Men på denna nödfallsinvåndning svaras, att ånnu år allmånneligen ansedt — — —