Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 februari 1850, sida 1

—— — undran eller beklagande. Tvertom år ett sädant fillbakavisande för det stora hela en sann vålgerning, alldenstund det hindrar ett förbrukande af krafter, som kunde anvåndas till nyttigare föremål. Hvad i synnerhet betråssar vår norrska nationalinduskri, så måtte hvar och en kunna inse, att våra höga tullsatser på fråmmande produkter (det s. k. skyddssystemet) åro så vida ifrån att befråmja densamma, att de långt snarare tillfoga det en obotlig skada. Hvari består nemligen vår nationalindustri? Månne i att sörfårdiga leksaker och lyx-artiklar? Nej; Försynen har i sanning anvisat oss en mera allvarsam sysselsåttning. Norrige har, i sitt eget sköte, alla de yttre hjelpmedel, som ersordras till ett för dess innebyggare vårdigt och lyckligt lif. De brister, som kunna finnas i beskaffenheten af vår jordmån, i den föga utstråckningen af vårt odlingsbara land och i klimatets hårdhet, har naturen rundeligen på ett annat sått sökt ersåtta. Dess vidstråckta kuster lemna det en fri tillgång till handel, fiske och sjöfart; dess berg innehålla ett ösverslöd af vårderika metaller; dess jordarter åro anvåndbara till slera nyttiga föremål; dess betesmarker innehålla en outtömlig rikedom till bedrifvande af boskapsskötsel; dess skogar åro af ett oberåkneligt, allt mera tilltagande värde; dess insjöar och elfvar åro icke allenast fiskrika, utan åfven liksom danade för att låtta kommunikationerna och sortskaslandet af naturprodukterna; dess jordmån, så till vida som den af naturen blifvit beståmd till åkerbruk, ger ett utbyte, hvilket så vål i afseende på qvalitet som qvantitet fullt ut kan måta sig med andra lånders, och tillochmed på medicinalraror har landet inom sig en icke obetydlig tillgång. Om alltså statsstyrelsen ville som ett mål föresåtta sig att kultivera dessa naturliga nåringsgrenar, om den ville sörja för att den uppvexande ungdomen kunde erhålla en dem motsvarande industriell undervisning, och om den med enahanda omsorg ville låta sig vårda om åkerbruket, boskapsskötseln, bergsoch och skogsbruket, fiskerihandteringen, handeln och sjöfarten (allt nåringsgrenar, som, emedan de af Försynen åro oss nårmast anvisade, åfven båst öfverensståmma med våra naturliga böjelser och anlag); så kunde de såkerligen och med godt samvete öfverlemna hvarje annan sysselsåttning åt sig sjelf och sin egen lycka. Det vålstånd, som genom dessa modernåringars (Neringsstammers) förnuftsenliga vårdande komme att utbreda sig dfver hela landet, skulle, i förening med låttheten att lefva, når alla tullsatser på lifvets verkliga förnödenheter tånkas upphåsde, såkerligen sramkalla och i ett blomstrande tillstånd vidmakthålla mången ny nåringsgren, som nu antingen alls icke skådar dagens ljus eller ock, efter en hort och sc juklig tillvaro, mäste utdö. Ty det år — väl att mårka — icke maktspräk, utan behofvet, tidsandan och den pekuniåra kraften, som framkalla nya nåringar. (Fortsåttes. )