Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 februari 1850, sida 1

hörde Beatas steg. Hastigt öppnade denna dörren: Nu år mamma och jag tillreds. Pappa vill nu förråtta sin husliga gudstjenst. I ett anspråkslåst men trefligt förmak, (hvilket både helgoch hvardagar, som samlingsrum för familjen begagnades) satt brukspatron Wejland i soffan, bredvid sin maka. Ett bord stod framför dem, på hvilket lågo tvenne böeker. Mannens drag voro vackra; men når han slog upp sina svartbruna ågon, låste man i dem ett något, som vittnade om en allvarlig inre kamp. På något afstånd ifrån dem satt den unge jägaren, som nyss lyckats att afhjelpa jungfru Annas bekymmer. Hans utseende var vackert och ungdomligt; oupphörligt såg han åt dörren, genom hvilken de båda unga döttrarna skulle inkomma, och vid deras intråde framsatte han ett par stolar, i grannskapet af soffan. Med en vålljudande röst låste familjefadern predikan öfver dagens text, och når han slutat, syntes ett fridfullt uttryck eftertråda det oroliga, som förut hvilat öfver hans anlete. Han for med handen öfver pannan, och. lade stillatigande sin hand i hustruns; slutligen upplyfte han Ögonen, som fåste sig på den vid fönstret sittande ynglingen. vad funderar du på? — Kanske, tillade han med ett tvunget leende, på din lyckliga jagt! — Har du, frågade han