Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1850, sida 2

fått befallning att föra gresvinnan till grefvens landtstålle Chantilly, för att der invånta dennes ankomst. Mathilde glad att hafva återsått sin mans kårlek och nöjd att lemna den förhatlige Lugartos hus, skyndar att efterkomma sin mans önskan. 2 Det år till ett enstaka landstålle som Mathilde nu föres. Gripen af en osörklarlig oro börjar den unga qvinnan kånna sig ångslig. Natten och ett hotande äskvåder som utbrustit bidraga att åka hennes förskråckelse; efter att hafva druckit en kopp the, och hvari dadt, kånner hon en oförklarlig matthet, hennes ögon tillslutas mot hennes vija, hon vill dock besegra den besynnerliga sömnen, och springa upp för att inkalla någon — ingen svarar på hennes rop, hon försöker öppna dörren, men finner sig vara innestångd. I detta ögonblick intråder Lusarto. Nu följer en scen, hvari Lugarto förklarar sin kårlek. Med ett glödande språk söker han röra den unga qvinnan, men då detta ej lyckas, anvånder han hotelser. Om några minuter, såger han, har sömndrycken gjort sin verkan och ni år min! I detta ögonblick uppstöttes dörren och herr Secherin samt dfverste Rochegune, Mathildes beskyddare och vån, instörta, för att i tid cåda den olyckliga. Nu följer en kraftscen, uti hvilken Rochegune (herr Pousette) aftvingar Lugarto det falska dokumentet. Lugarto, lika feg som grym, vill göra motstånd, men åsynen af en laddad pistol som Secherin håller för hans tinning, tvingar honom. Han nödgas nu att skrifva ett bref till de Lancry, hvari han erkånner sitt nedriga uppförande. Nu skall straffet följa: med en slödhet knif vill Rochegune trycka ett bråänmårke på den elåndiges panna, då denne i de mest sönderslitande utrop bönfaller om nåd. Rochegune ådel och billig, lofvar detta, mot det att Lugarto förbinder sig att lemna Frankrike och aldrig mera återvånda dit. Denne bringad till det yttersta, lofvar allt och störtar ut, under det att Secherin och Rochegune sysselsåtta sig med Mathilde, som under detta upptråde insomnat. Imellertid har Lugarto uppryckt de utanför stångde fönsterluckorna och visar sig i fönstret, der han under vilda gester gåckar sina ådelmodiga fiender, och efter att hafva aflossat ett skott på Rochegune, som lyckligtvis ej år dödande, störtar han bort. Undet det Secherin fläckar verlden omkring för att uppsöka sin trolösa hustru, har denna med de Lancry återkommit till Paris. Ångrande sina förvillelser och med fullkomlig ånger Öfver sitt handlingssått mot Mathilde, vill han nu söra allt för att rådda henne. Lugarto har äfven återkommit och ågande Lancry äter i sitt väld, efter det han ä posten uttagit det bref, ståldt till de Lanery och hvari Rochegune inlagt det falska dokumentet, vill han på nytt börja sina misslyckade planer. Då Ursule i tid underråttar Mathilde om den nya fara, som nu hotar henne. Denna, misstroende Ursule, tvekar ånnu, då de Lancrys ankomst, hvartill snart Lugartos sållar sig upplyser om, att Lancry, tvingad af Lugarto, vill nu förmå Mathilde att följa sig får att lemna Paris. Den unga qvinnan vill motstå. Lugartos och hennes svage mans hotelser försåtta henne i en gruflig belågenhet, då Rochegune och Secherins ankomst ånyo rådda henne. Secherin utmanar nu sin hustrus förförare, och alla fyra: Rochegune, Secherin, De Lancry och Lugarto åtföljas nu till Vincennesskogen, der duellen slutar så att Secherin, dödar de Lancry. Denne redan döende, åger dock mod att sluta sitt lif med en ådel handling, på det sått, att det skott han bår aflossa på Secherin, riktas på Lugarto och således slutar den elåndiges lif. Mathilde och Ursule anlånda nu till skogen, dit de begifvit sig för att söka hindra duellen. Mathilde, seende sin man död, nedfaller sanslös öfver hans kropp och Ursule knåböjande samt Rochegune och Sechehemligen ett somngifvange medel blifvit iblan