Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 februari 1850, sida 2

delsförbindelserna åro icke afbrutne. — — — —k — Cobden och ryska lånet. Ett stort måte egde rum den 18 sistl. Jan. å London-Tavern, med anledning af ryska lånet. Detta möte var så talrikt bevistadt, att icke allenast salen och låktarne, utan åfven trappgångarne voro fullproppade med menniskor. Bland de tillstådesvarande befunno sig åtskilliga utlåndningar, som sades vara ryska undersåter. Beskrifningen öfver denna storartade församling upptager nåra 7 spalter, tryckta med sin stil, i det ansenliga bladet Daily News. Flera kraftiga föredrag höllos, men då man nåmner, att Richard Cobden var nårvarande, år det med detsamma angifvet, hvilken ibland talarne dagens åra tillhör. Vi vilja i korthet redogöra för de märkligaste föredragen och börja med det första, som hölls af ordföranden, hr Charles Gilpin. Hr Gilpin yttrade bland annat: Vi hafva samlats hår i dag, för att uttrycka våra tankar om det moraliska i ett visst lån på 51 million, som kejsaren af Ryssland begårt (yttringar af ovilja och hvisslingar) och som det smårtar mig att tillågga, blifvit antaget af ett hus med stort anseende i vårt omedelbara grannskap. (Hvisslingar och trenne gånger upprepade yttringar af ovilja emot hr Baring.) Vi, medlemmar af fredskongressen, åro hår för att protestera emot försöket att upplåna penningar under sådana falska förevåndningar, som detta förslag innebår — på förevändningar, hvilka vi anse för lika dåliga och tadelvårda hos en kejsare som hos en bedragare, som kringsånder tiggarebref. (Bravo.) Vi åro hår, för att vådja till hjertan och samveten hos Englands penningekarlar och de små kapitalister, hvilkas bistånd de stora penningekarlarne påråkna för utförandet af sitt kontrakt, om de med sina penningeresurser vilja understödja en despots skåndliga planer, hvilkens vilda horder just nu återvåndt från blodbaden i Ungern (hör, hår), hvilken jemvål har gjort allt hvad en måktig kejsare kunde göra för att förtrampa hvarje gnista af frihet i det olyckliga Polen, och hvilken i detta ögonblick återtagit sin gudlösa fordran, att Kossuth och hans landsmån skulle utlemnas, en fordran, hvilken han sannolikligen förnyar samma stund han får i sina hånder dessa 54 million engelska penningar. Man har sagt oss, att dessa slags möten utgöra ett ingrepp i den personliga friheten och den fria handelns råttigheter och principer. Kan dumheten gå långre? (Hår, hår.) Vi fordra icke att någon laglig åtgård skall vidtagas för att hindra någon person från att göra med sina kapitaler hvad honom lyster, och dem, som iuvånda emot detta vårt måte att det innebår ett ingrepp i den fria handeln, svara vi: det åren J som gören ingrepp i Engelsmannens första råttichet — det fria ordet. (Bravo.) Vi åro dock icke beredde att hylla den opinionen, att en man icke år eller icke kan anses ansvarig för det bruk, som kan göras af de penningar, han lånar bort; och de organer inom pressen, hvilka drifva den satsen, skulle, om de toge den i nårmare skårskådande, blifva förbluffade vid den utstråckning den kunde erhålla. Det år sannt, att en man kan, utan någon moralisk ansvarighet, låna sin nåsta en shilling, men om, når han bortlånade den, han hade moralisk visshet om att den skulle anvåndas får inköp af gift till medmenniskors förgörande, så skulle hvarken lag eller sundt förnuft frikånna honom från delaktighet i brottet. (Hör, hör.) I detta fall beråttas det visserligen, att OS