Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 februari 1850, sida 1

RR Såsom kapital (icke emot densamma såsom bytesmedel); åfvenså draga de i fålt emot den oinskrånkta konkurrensen, emot den ena menniskans begagnande till vinning för den andra. Enligt dem skall samhållet (staten) ensamt besitta all egendom, allt kapital, all handel; den enskilde såsom sådan har ingenting, blott så vida han tillhör samhallet, associationen, förbrödringen; han har råttighet till och del i den allmänna förmögenheten och njutningarna deraf. Derföre gemensamt arbete, gemensamma njutningar. ben kommunistiska staten sörjer för beståndigt arbete och för sina medlemmars existens (arbetets organisation, — garanti för detsamma). — Kommunisterna förkasta kristendomen, emedan den delar menniskorna i två hålfter, en på denna sidan och en på hinsidan, men till den sednares fördel uppoffrar den förra och derigenom hindrar menniskorna i lychligvarandet. De predika ingen försakelsens religion, utan en njutningens religion. — Men den enskilda egen domen faHer familjen, med familjen det kristliga åktenskapet; kommunisterna såtta i dess stålle könens fria förening, grundad på ömsesidig böjelse. Så snart den sednare saknas, fördömma de ett sådant förhållande såsom osedligt. — Dessa åro den kommunistiska verldsåskådningens hufvudgrunddrag, att förtiga de särskilda kommunistiska systemernas detaljer. Försök att realisera dem hafva blifvit gjorda af den bekante Robert Owen, som gaf ut flera millioner, för att i Amerika grunda kolonien New-Harmony; sedan af Wärtembergarn Rapp, som stiftade Economy. Begge kolonierna åro imellertid nåra sin upplösning. Cabets, den bekante franske kommunistens, försök i Texas misslyckades helt och hället. Man ser, att kommunismen alldeles icke är så farlig som man tror; den har blott betydelse, så långe den spökar såsom teori i oroliga hurudenmen sin största vigt får den af den dgande klassens fruktan och at de förföljelser, för hvilka den år utsatt. Det enklaste medlet att tillintetgåra honom år, att lemna honom behöslig tid och tillfålle att praktiskt försöka sig. Når han tager det första steget på detta komräde, år han förlorad, ty hans förutsättnings siktion lidäen om allas absoluta jemnlikhet) blir klar för honom sjelf. Det kan ingalunda salla oss in, att försvara kommunismen, men vi protestera mot det uteslutande råa uppfattandet deraf; vi vilja att man också skall erkånna det andiga element som ligger deri. Den som i hvarje kommunist endast vådrar en röfvare och spetsbof, den dömmer likaså rigtigt som om han i hvarje soldat blott ser en pririlegierad menniskoslagtare, i hvarje prest blott en fanatisk munk eller jesuit. Socialism (samhållslåra) år ett likaså ofta brukadt som flera tydningar underkastadt ord. Från införandet af sparbanker, soppoch spisanstalter för proletariatet ånda till planerna och förslagen till en fullkomlig omgestaltning af det bestående, menskliga samhållet, brukas benåmnigen social, socialistisk. Det år derföre i sjelfva verket ganska svårt att gifva en allmån, tillfredsstållande förklaring derpå. En tysk socialist, som fasthåller den allmånnare, högre, ståndpunkten förklarar socialismen för samhullets vetenskap. Men samhållets våsen sjelft sinner han i föreningen af fritt utvecklade individer för ömsesidishetens åndamäl, hvilken förening betingas af en ur det ömsesidiga behofvets nödvåndighet framgången organisation. — Må man nu såga om ssocialisterna hvad man vill; en förtjenst kan man ej frånkånna dem, den nemligen, att de först fåstat allmänna uppmärksamheten på samhällets hemliga skador, på de lägre folkklassernas fruktansrårdt hastigt kring sig gripande förarmande och det deraf omedelbarligen alstrade andiga och materiella elåndet — förbrytelse och sjukdom: Den vigtigaste förebråelse, som göres dem, år den, att de blott förstå att nedrifva, att uppträda negatift, men ej sjelfve såtta något i stållet, och det läter sig icke förneka, att socialisternas försök, sårdeles de fransyskes, på det praktiska området hittills fullståndigt misslyckats. Men deras motståndare veta lika så litet att låsa den sociala frågan, och dock har densamma redan blifvit en verlden i rörelse såttande makt, som upptråder mer och mer pockande med sina fordringar och icke mera låter sig skjutas åt sidan af annat ån sin lösning. Vi hafva alltså för första gången i hiStorien det besynnerliga fenomen, att en stor fråga skall praktiskt låsas. innan tånkande — —