Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 februari 1850, sida 1

8 — ten och generalstaber m. m., som erbjuda åtskilliga illlällen för konungamakten att utstråcka sitt inflytande öfver den talrika skara, som söker efter genvågar till hvad man kallar lyckans tempel, eller till rangen och de båttre brödstyckena inom den officiella hierarkien; och slutligen bör hår ej glömmas den bibehällna företrädesrätten för ledamöter af de fråmst numrerade familjerna på riddarhuset att beklåda ordförandeplatserna i utskotten, hvarigenom mången, som eljest aldrig skulle kommit i fråga till en sådan plats, fått tillfålle att göra sin person vigtig; åfvensom i följd af den såregna sammansåttningen af vår representation, biskoparne med sina trogna åro i tillfålle att dagtinga om ett utbyte af sitt understöd åt den verldsliga makten emot bibehållande af kyrkans makt såsom en stat i staten. Ett måktigt politiskt band på det yngre presterskapet eger konungamakten uti utnåmningsråtten till alla regala pastorater, hvilka åro de båsta i riket.Gå vi hårefter till en annan gren af statsmachineriet, eller den militåra hierarkien, så lårer det ej behöfva visas huru mycket detta stånd år aisoleradt ifrån det borgerliga samhållet, dels genom en sårskild med yttersta strånghet diseiplinerad organisation, hvilken, i förening med den inplantade låran om den passiva lydnaden och den drakoniska subordinationen inom detta ständ, icke blott i krigsutan äfven i fredstid, ej blott inom tjensten, utan åfven utom densamma, syftar att göra hela denna klass till en, hvad individerna betåslar, så att såga medvetslös mekanism och förvandlar dem till lemmar, som blott kunna röra sig efter en enda högsta vilja; dels ock genom kårskilda strafslagar och undantagsdomstolar, som just hafva den mnyssnämnda isoleringen från det öfriga samhållet till åndamål genom ett uppifrån nedåt gående konseqvent skråcksystam, som, medan det å ena sidan gifver den underordnade nåstan obegrånsadt till pris åt förmannens godtycke, å den andra straffar med dåden hvarje möjligt utbrott af denne tillbaka i kånslan af en liden oförrått. : Är det vål svårt att inse, hvilken makt det ligger för en person i att oinskrånkt beherrska sådana verktyg? och mårk vål, i fråga om armåens och flottans disponerande eller så kallade kommandomål behöfver konungen icke ens öfverlågga med statsrädet om det ån vore fråga om att flytta hela armåen ifrån ena åndan af riket till den andra, såvidt sådant nemligen låt sig göra utan serskilda benningeuteister. 2 I frågan om förhållandet till utrikes makter, åger konungen en lika oinskrånkt myndighet. Ja! ban, som allena beslutar, åger att afsluta offoch defensiva allianser samt traktater, som kunna vara af det mest vitala inflytande och möjligen såtta hela rikets vålfård på spel. Detta år likvål ännu på långt når icke allt. Konungen, som allena beslutar,åger ock afgöranderätten i sista hand uti alla sådana besvårsmål, som röra nåringars utöfvande, industriella anlåggningar, frågor om rotering och rustning, om bostållen af alla slag, om kronoarrenden och dertill hörande skyldigheter, om grundskatters och råntors utgörande, om sörtullningar och ånnu mångfaldiga andra saker; och slutligen finnas tvenne materiella intressen, hvilka lika vål som bördsoch prelatintresset, alltid, i och för det inslytande de kunna utöfva på anslagen vid riksdagarna, egna sig till en ömsesidig dagtingan med den högsta viljan; nemligen prohibitivintresset i tullfrågor och privatbankintresset, båda beroende af privilegier och båda tillsammans bildande en ganska betydlig och kringgripande penningearistokrati. Det har också nogsamt visat sig, hvad dessa sednare förmått till sin egen fördel, då det förra. eller prohibitivintresset varit måktigt nog att tournera högsta makten sjelf till att tvenne gånger under hand frångå högtidligen och i formliga propositioner till Stånderna framstållda grundsatser, och det sednare, oaktadt alla de varningar mot de framtida olågenheterna af dess tilltagande vålde, redan inom få år hunnit utbreda sitt pappersmynt så öfver landet, att det kunnat utjaga större delen af riksbankens egna kreditsedlar ur den dagliga rörelsen.Om denna korta teckning år bokstafligen sann, drag för drag hemtad ur regeringsförmens egen ordalydelse jemte den nårmaste erfarenheten och hvem kan väl bestrida