va regeringsbesluten, genom sin oinskrånkta myndighet i valet af personer till embetsmån, genom sitt envålde öfver hela den ossentliga statsorganisationens inråttande, öfver arm6en och slottan, öfver den ekonomiska lagstiftningen, öfver förhållandet till fråmmande makter, Öfver kyrkans förnåmsta embeten, öfver ett stort antal råttsfrågor, kan stråcka nerverna af sin vilja ånda ned i den enskildes hushållning och behof, så vidt dessa komma i någon beröring med embetsmån eller förvaltning, samt i sjelfva familjernas personliga intressen, och att dessutom i följd af stållningar och förhållanden, en Ömsesidig hemlig dragningskraft existerar emellan den högsta politiska makten och de aristokratiska eller privilegierade intressena. -Med undantag af Ryssland och Österrike lårer icke något samhålle i Europa kunna framtes, der monarken åger ett så starkt ingripande och centraliseradt vålde, som detta. Det kunde i sjelfva verket sågas vara hvad den verkställande eller regeringsmaklens förhållande till folket betråffar, helt och hållet en rysk organism genom sin sammansatta verkningskraft ofvanifrån medelst personlig maktfullkomlighet, byråkrati och klassvålde, om det icke modifierades af tvånne våsendtliga omståndigheter af, den egentliga lagskipningens utöfning genom en oafsåttlig domarekorps, yttranderåttens frihet och af en viss motståndskraft, som kan åga rum från ståndernas sida i fråga om penningeanslag. Det år icke ens en absolutism med republikanska institutioner, såsom förhållandet till en viss grad varit i Danmark på de sednare åren, utan ett konstitutionelt regeringssått med absolutistiska och aristokratiska inrättningar.-Mången skall måhånda efter låsningen af denna skildring fråga sig, om deruti ej ligger någon öfverdrift. Må detta afgöras af hvar och en efter en nårmare granskning.TE —