Svenska folkets politiska rättigheter. Aftonbladet har i några nummer innehållit en ånnu fortgående artikelföljd med rubrik: De konservatives programmer, som i allmånhet innehållit ganska begrundansvårda betraktelser, rörande vår inre stållning; men i synnerhet i den tredje artikeln, (Tisdagen den 29 Jan.) beskrifvit beskaffenheten af de politiska inråttningarne hos oss på ett sått, som förtjenar att göras till föremål för allmånna uppmårksamheten; och om ån vi skulle vara benågna att tro, att bristerna i vår grundlag, likvål derest nationen: ville, och kunnige, fosterlandssinnade, sämt framför allt sjelfståndige och beslutsamme rådgifvare (ministrar) beslutade sig att yrka en fullt konstitutionell styrelse, vår grundlags ord kunde i det fallet vara tillråcklige, samt dess och representationssåttets brister lått afhjelpas, anse vi oss likvål böra synnerligen lågga denna del af Aftonbladets råsonnemang, på våra landsmåns hjertan. Det år onekligen af största vigt för vårt fosterlands framtid, att folket sjelft jinser sin stållning, sådan den genom lagarnes och institutionenas brister i verkligheten år, och icke insöfver sig i förestållningarne, att vårt statsskick erbjuder garantier för en sann politisk frihet och tidsenliga medborgerliga råttigheter, som det dock icke lemnar. Vi anse oss derföre böra, åfven för vår del bidraga till spridandet af dessa Aftonbladets i vår tanka ganska vigtiga och sanna reflexioner. Se hår det hufvudsakliga deraf: -Det år således med afseende på frågan om de politiska inrättningarnra, som vi i ett par föregående artiklar, med öfverskriften: De konservatives programmer, tagit oss friheten återkalla i minnet hurudana de konstitutionella garantierna, som skola begrånsa regentens personliga makt, hos oss åro beskaffade. Vi hafva sett, att enligt regeringsformens bokstafslydelse, konungen vål icke kan styra utan bitråde af rådgifvare, som böra såga sin tanka öfver alla förekommande mål; men konungen allena beslutar utan att rådgifvarne, äfven om de alla åro ense om en annan tanka, kunna hindra eller uppehålla beslutet, så framt de icke nedlågga sina embeten, eller att föredraganden vågrar kontrasignation, hvilket kan ske om beslutet år bokstasligen stridande emot grundlagen; ) men åfven för sådana håndelser behöfver regenten endast vålja sig andra rådgifvare, och Kan dertill taga utan inskränkning hvilka han behagar.-Vi hafva vidare sett, att en strång ansvarighet för rådgifvarne dels inför riksrått, dels inför stånderna år förutsatt och stadgad på papperet, uti en vidlyftig ansvarighetslag; men tillika att såttet för denna lags bringande till verkstållighet år sådant, att enhvar begriper, det nägon ansvarighet i sjelfva verket aldrig kan komma att uiöf as utom i den enda håndelsen, om regenten sjelf, sör att vid något svärare sall frän sig afvånda folkets ovilja, skulle sinna för sodt att låta något stackars statsråd offras såsom syndabock. På papperet heter det vål, att stånderna kunna anmåla en eller flera eller samtlige rådgifvarne till endtledigande, om de i sina rådslag icke visat tillråckligt nit, skicklighet och drift, eller iakttagit rikets sannskyldiga nytta; men i verkligheten år detta till utseendet så starkt demokratiska vårn helt och hållet psralyseradt, dels genom den ganska konstfulla och behåndiga föreskriften om dylika årenders föregående behandling af konstitutionsutskottet, dels genom splittringen, mellan stånden; och till yttermera visso år det så ståldt, att om en dylik begåran ån skulle hinna framkomma från stånderna, hvilket redan står nåra intill omöjligheten, så eger regenten derpå göra jemnt så mycket afseende som han behagar. ) ) I detta afseende anse vi oss likvål böra upplysa, att begreppet om det Kongl. beslutets mer eller mindre bokstafliga stridande emot grundlagen dock alJena beror af den vägrande kontrasignantens eget begrepp, och att han icke, efter någon lag, kan tvingas att i detta afseende underkasta sig andras mening eller Konungens befallning. Grundlagen har till och med betrygg at den, som vågrar kontrasignation, att få åtnjuta lön, till dess rikets ständer pröfvat hans förhållande; hvilket tydligen visar, att han endast i frågan beror af sin egen öfvertygelse om sin pligt. Bokstafslydelsen i 8 16 regeringsformen äro dessutom sådan, att alltid deraf kan hemtas skäl för våsrad kontrasignation af nåstan all slags godtycklighet å regentens sida. a) Visserligen innehåller regeringsformens 107:de 8, att rikets ständer endast såsom en ånskan framföra deras begåran om rådgifvares aflågsnande; men man bör dock besinna, att rikets stånders beslut, fastån i många fall bindande, i allmånhet blott framställas in