— VV ——— Den 4 sitslidne Jan. hölls ett skollåraremöte i Christianstad, utan tvifvel af stor mårkvärdighet ifrån kyrklig ståndpunkt. Bjudningen hade utgått från ett antal för undervisningsoch re ligionsfrihet nitålskande prester, hvilka åfven vid mötet voro nårvarande. Bjudningen var stålld till ortens skollårare i allmånhet, och omkring femtio solkskollärare kommo tillstådes. Ehuru åmnen för diskussionen voro fria, hade dock följande frågor bltfvit föreslagna till besvarande: -om båsta sättet för andaktstundernas hållande inom skolan; i hvad mån det kristeliga lifvet inom skolan beror af den method, lärarne anvånda vid kristendomsundervisning; huru sedligheten inom skolorna skall uppråtthållas och befordras; m. m. Och man fick vid mötet höra sådane fria, extemporerade föredrag af de unga skollårarne, som skulle gjort heder åt hvilken parlamentarisk församling som helst. Huru de uppsifna frågorna besvarades, kan inhemtas af en vål skrifven beråttelse derom i Skånska posten N:o 4. I vårt skollårarestånd uppvåxer en ny makt för fåderneslandets bildning, nemligen för den stora allmogens, hvars uppfostran hittills varit förbisedd. Och medan skollärarne på många stållen redan genom sina söndagsskolor, kanske åfven genom konventiklar, börja söka att fylla ett tomrum i undervisningen, som församlingens presterskap någon gång lemnar ledigt, skall detta stånd, förr ån man tror det, underminera statskyrkan, och väcka långtan efter den fria kyrkan. Häruti se vi för vår del icke något ondt, sårdeles om folkskolläraremöten börjä hållas öfverallt i riket, och sådane prester, som kånna hvad frihet år, vånligt ville komma tillstådes, och handledde de oerfarne.