Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 januari 1850, sida 1

der — fortfor hon i det hon pekade på pepparkaksgumman, som kom med sin korg under armen, — der har ni den ni anade.Io vackert, — mumlade Hjalmar leende. Jag skulle kunna slå vad att denna infama kårring icke år någon annan ån min kåra Sabina. Jag tror mig kånna igen henne på gången.En hand lades på den unge mannens axel. Han vånde sig hastigt om och varseblef troubaduren. Näväl — du har dansat med henne?sade Hjalmar. -Ia — men ånnu vet hon ingenting. Men du måste gifva mig några upplysningar... . Följ mig ut i salongen.-lag skall söka gifva dig de upplysningar, du åstundar. Jag tror mig kånna de flesta maskerna.De unga månnen följdes arm i arm ut i danssalen, hvarest grupper af gåster rörde sig om hvarandra. Efter tio minuters samtal åtskiljdes de åter. I detsamma kånde Hjalmar ett lått slag på sin arm. Det var åter cirkassiskan, som stod bredvid honom. ; Ett ord, min herre. Hvem var det ni talte med.