Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 januari 1850, sida 2

hvem har vål bland andra lidit håraf, om ej just våra egna i andra afseenden skyddade segelduksfabrikanter? Besynnerligt förefaller det oss, alt våra författningar skola liksom påtvinga begagnandet af hampduk för segel, eburu linneduk af många anledningar år i de flesta fall mera passande. Den begagnas åtminstone nåstan uteslutande i England för segel, så vål i örlogs-som i handelsflottan, och det fö retråde, som man derstådes gifver linneduk, hårrör ej af tullförfattningarne, alldenstund både lin och hampa efter brittiska tarissen åro tullfria. Betraktar man frågan om Ilintullen i och för sig samt enskilt, så bekånna vi, att vår tulltaxa i detta afseende år helt och hållet oförståelig. Lin, en råvara, som år allmånt behåflig och nyttig, så för fattig, som tik, och hvilken i många afseenden dels år och dels kan blifva föremål för vidare förådling, år underkastad vid införseln, om det inkommer ohåkladt en tull af I rdr 36 sk. rgs, samt, om det inkommer häckladt, 3 rdr rgs per lispund; eller, med tillågg af afgiften till handelsoch sjöfartsfonden och tolag, uti förra fallet 2 rdr 2 sk. 3 rst, uti det sednare 3 rdr 25 sk. 11 rst per lispund. Tullvårdet år i tulltaxan anfördt till 6 rdr och 12 rdr rgs per lispund, hvaraf det synes, att införselstullen utgör sålunda för sig ej mindre, ån 294 2 at det ohäcklade och 25 4 af det håcklade linets tullvårde. Göres deremot behörigt afseende på de öfrige förenåmnde afgifterna, som denna råvara nu år vid införseln belastad med, så visar det sig, att alla afgifterna, sammanlagde och procentvis å tullvårdet beråknade, uppgå för ohåckladt lin till 341 och för håckladt till 292 2. Huru orimlige dessa afgifter ån synas, åro de dock i sjelsva verket åndå mera tryckande, ån föregående jemförelse angifver. Tullvärdet å främmande lin år nemligen i tulltaxan ansatt högre, ån hvartill det allmånneligen i handeln kan beståmmas. Och på detta sått utgöra de nu gällande a afgifterna vid införseln, om de beråknas å varans verkliga och allmånna vårde, ånnu högre procentandelar, ån dem vi hår ofvan anfört. De kunna nemligen sågas utgöra omkring 40 4 af det ohåcklade öch 35 KA af det håcklade linets vanliga handelsvårde!! Att belågga en råvara, som år och kan blifva föremål för förädling inom landet, med så höga tullafgifter, år under hvad tullsystem som helst oklokt, samt helt och hållet stridande emot de principer för tullbeskattningen, hvilka för öfrigt blitvit följda uti den sednast stadfåstade tulltaxan. Uti densamma finner man ne mligen, att andra råvaror, som inom landet förådlas, vid införseln äro, nåstan utan undantag, dels fria; dels belagde med ringa asgister, omvexlande ifrån 1 till 10 2 af tullvårdet; och man kan då vål fråga, hvarföre just lin skall så styfmoderligen behandlas. Kånde man ej motsatsen, så skulle man nåI stan frestas att tro, att vederbörande ansett förådlingen af lin mindre förtjent att uppmuntras, ån till exempel en förädling af silke. bomull, hampa och ull. Under det att tullen för alla andra råvaror riksdag efter riksdag nedsatts, har den för lin sortsarit öÖfv er 25 är på sin nuvarande höga ståndpankt. Det år derföre hög tid på, att regeringen gör en ändring hårutinnan, och skulle den ej våga att helt och hället borttaga tullen på lin, så synes oss dock all billighet fordra, att den så betydligt nedsåttes, att främmande lin må kunna inom riket för ifrågavarande fabrikater anvåndas. ———