Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 januari 1850, sida 1

24 42a2: 8C—0g i stånd att ostrassadt ofreda vågarne. Att dessa misstankar icke voro utan grund. bevisas genom de tal, som höllos af några röfvare från detta tidehvarf vid deras afråttning, och af hvilka synas, att de emottagit de mest värderika tjenster af vårdshusvårdarne. Augustin King, som var son af en håg andlig och hade studerat i Cambridge, men kommit på villovågar och slutligen valt landsvågsriddarens yrke samt hångdes vid Colchester 1688, aflade en i detta hånseende högst mårklig bekånnelse, Det var nödvåndigt för landsvågsriddarens framgång och åsven för dess såkerhet, att han skulle vara en djerf och skicklig ryttare, och att hans maner och hållning skulle vara sådana som anstodo en egare af en vacker och dyrbar håst. Han innehade derföre : en aristokratisk stållning i tjufskrået, visade sig på fashionabla kaffeoch spelhus, och slog vad med mån af stånd på kapplåpningarne. Stundom var han verkligen en man af god familj och uppfostran. Ett romantiskt interesse fåstades derföre, och fåstas måhånda ånnu, vid denna sorts förbrytares namn. Allmånheten lyssnade begårligt till sågner om deras vildhet och oförvågenhet, deras tillfålliga handlingar af ådelmod och godlynthet, deras förtviflade strider, deras underbara rymningar, och deras manliga hållning inför domstolen och på vågen till afråttsplatsen. Säledes beråttades om William Nevison, den store röfvaren i Yorkshire, att han uppbar en qvartalsafgift af alla oxdrifvare i norden och till gengåld icke allenast skonade dem, utan åfven beskyddade dem emot alla andra röfvare och tjufvar; att han anhöll om börsar på det mest hösliga sått, att han i rikt mått gaf åt de sattige, hvad han tagit från de rika; att hans lif en gång skonades af den kungliga mildheten, men att han återigen frestade sitt öde och omsidor, 1685, slutade i galgen uti York. En annan fribrytare af samma slag, vid namn Biss, hångdes i Salisbury 1695. Man har ånnu qvar en ballad, i hvilken han förestålles försvara sig sålunda inför domaren: What say you now, my honoured Lord, What harm was there in this? Rich, wealthy misers were abhorred By brave, freehearted Biss. (Hvad såger ni nu, Mylord, hvad ondt låg det deri? Rika girigbukar voro en afsky för den kåcke, frimodige Biss.) Det förtåljdes, huru Claude Duval, hertigens af Richmond franska page, slog sig till landsvågsriddarne, blef kapten för ett fruktansvårdt band och hade den åran att nåmnas först i en kunglig proklamation emot beryktade förbrytare; huru han i spetsen för sitt folk anhöll en förnåm dams vagn, hvari fanns ett byte af 400 E; huru han allenast tog 100 E, och tillåt den vackra egarinnan äterjösa resten genom att dansa en coranto med honom på allmånningen; huru han, genom sitt lifliga galanteri, eröfrade alla qvinnors hjertan; huru hans skicklighet på svärd och pistol gjorde honom till en förskräckelse för alla mån; huru han omsider, 1670, i berusadt tillstånd, blef gripen; huru damer af håg rang besökte honom i fångelset och med tårar i ögonen inlade förböner för hans lif; huru konungen skulle skånkt honom nåd, så sramt han ej derifrån blifvit förhindrad af domare Morton,