Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 januari 1850, sida 1

Nionde kapitlet. Bror och syster. Viktors våg förde honom förbi en i berget bildad grotta, i hvilken en frisk kålla framsprang. Just som den unge mannen uppnått denna plats, trådde ett okändt fruntimmer, utkom mande ur grottan, emot honom. Viktor studsade vid åsynen af den obekanta damen, som strålade af ungdom och skönhet. Hon syntes å sin sida ej mindre förundrad. Vågen var emellertid mycket trång; Viktor stannade och helsade vördnadsfullt. Den okånda bugade sig med ett gratiöst småleende. De hade troligen passerat förbi hvarandra, utan att yttra något, om ej håndelsevis den unga damens fot stapplat mot en i vågen liggande sten. Hon var nåra att falla, då Viktor skyndade fram och fattade i hennes arm. Jag tackar er, — sade den unga flickan vånligt. — Men hur år det, ni år förmodligen en af min fars gåster?