Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 januari 1850, sida 2

Invisningarnes utelöpande blifvit aldeles onötagande i Rånterier och allmånna ypbörder Vvordet utfårdat. Men som de likvål i den allmånna rörelsen brukade blifvit, lika som enskiltes i rörelsen omlöpende anvisningar på riksbanken, anse vi det nödvåndigt att göra de trafikerande uppmårksamme på en åldre författning, rörande anvisningar på banken, hvilken ånnu år i full kraft: Kongl. Maj;ts nådige förordning angående invisningar och öfverassigneringar på Riksens Stånders Wåxel Banco, af den 12:te Martii 1750.Ehuruvål afsickten med Invisningar på Sveriges, likasom på andra Staters Banquer, varit, det de genast skulle till afskrifning upgifvas, hvilket ock hårstådes blifvit efterlefwat, til dess Banquen för det tunga Plät-myntets skull tillåt den åndring, at Assignationerne fådt löpa i flera hånder, sedan de af wederbörande Banco Kamererare blifvit gillade, och på Invisningsgifvarens Råkning ascskrisfne; Hvaremot, sedan inråttningen med BancoTransport-sedlar år 1726 i vårcket stältes, digt, och år derföre Förbud emot deras anBanquens egne sedlar; altså blef, til förekommande både af skadliga ÖfverÅssigneringar och af ockrares samt bedragares fördårfweliga winglerier, hårigenom, enligit första inråttningen i Banco-Ordningen af den 22 Sept. 1668 paragr. 30 förordnat det böterne af den Summa, som hvarje gång öfver-assigneras skola vara allenast Tre af Hundrade, hvilka Böter Banquen skall åga mackt på Assignantens råkning at afskrifwa, eller, i brist af behållning, igenom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, at utsöka, och skal derföre en hvar i Banquen, ofördröjeligen inlefwerera de Invisningar, som han i hånder hafwer eller framdeles undfå kan; hwilket der han försummar, skal inne— 2 — — hafvaren sedermera, i händelse, at Invisningen ogillad går tillbaka, och Invisnings-gilw aren varder oförmögen, at til fullo förnöja sine Borgenårer, för samma Inwisnings innehäll ej njuta båttre Rått ån allmånna Lagen i Handels-Balken 17 Cap. 16 paragr.) tillägger böter, och det utan råttighet at hålla sig til sin fångesman, om innehafvaren, utan skrifteligit förord, emottagit Sedelen af någon annan, ån Inwisningsgifx aren sjelf. Uts ttes derföre den sjunde nästkommande April för alla dem, som hår i Stockholm åro, och trenne Månader ifrån denna dag för dem, som uti Landsorterne och de öfrige Städerne vistas, inom hwilken tid alla, på god tro, redan emottagne Invisningar kunna til Banquen insåndas.Håraf sinner man, att berörde anvisningar ej böra cirkulera uti rörelsen, samt, att det år ett missbruk att så sker eller skett; vidare, att hvar och en, i hvars hånder de komma, vofördröjeligen, har att, uppvisa dem för liqvid i banken; åfvensom, att om innehafvaren af en sädan assignation försummar detta sitt åligsande, han, uti ett dylikt sall, ej allenast förlorar all återgångstalan emot sin sångesman, med mindre skriftligt förord träffats, och såvida ej denne år anvisningens utstållare, utan ock derjemte för sina fordringsanspråk mot utstållaren, ifall assignationen ej af banken antages, och utgifvaren aftråder sin egendom till sina borgenårers förnöjande, ej njuter båttre rått uti konkursen, ån lagen llågger böter. Ifrågavarande assignationer åro sålunda för allmånheten ett i hågsta måtto riskabelt cirkulations-medel, och vi tro sannerligen, att få personer skulle hitintills velat emottaga dem uti liqvid, man och man emellan, om de kånt alla de risker, som dermed varit förknippade; hvarjemte vi åro dfvertygade, att för framtiden det skulle vara alldeles tillråckligt, för alt jaga dessa papper ur rörelsen, om vederböranl de, på något låmpligt sått, kungjorde för allmånheten all den fara, densamma löper, når den antager assignationerna för god betalning. Måhånda torde det ej vara alldeles opåkalladt ) ,Böter åga minsta rått., — ———